Ett drygt år efter de ukrainska flyktingarna kom till Sverige har en stor majoritet har ännu inte fått jobb. Politikerna lovade snabba insatser för att på dem i arbete. Av drygt 30 000 flyktingar har bara 1 500 fått jobb.
Vad beror det på? En betydande grupp av ukrainarna har en hög utbildningsnivå, oftast lång arbetslivserfarenhet, samt framför allt beredd att ta vilket jobb som helst.
Nyligen samlade näringslivet och arbetsförmedlingen en stor informationsträff i vår stad om det stora behovet av arbetskraft i regionen. Vi har och kommer att få ett allt större behov när nu de stora industrisatsningarna har påbörjats. Redan nu är bristen på arbetskraft kännbar. På träffen var det tragiskt att höra interjuver med flyktingar som mest av allt ville ha ett jobb. En som intervjuades hade en hög akademisk utbildning och hade jobbat som tjänsteman på ett departement. På frågan vilket jobb hon kunde ta sa hon vad som helst, tex personlig assistens eller annat.
Många flyktingar kan inte svenska av naturliga skäl, de får inte gå SFI som flyktingar i allmänhet. Det enda de kan hoppas att de bor i en kommun som använt sig av frivilliga för svenska utbildningen. Flyktingarna bokförs inte de får inget personnummer. Utan personnummer är det svårt nästan omöjligt att skaffa bankkonto och bank-id. Dessutom erbjuds de inte praktik, eftersom de inte har det försäkringsskydd som behövs.
På punkt efter punkt motverkas flyktingarnas möjlighet att få ett jobb att kunna leva på. Trots att de ofta har en gedigen utbildning och erfarenhet från hemlandet. Det är hänvisade till ersättningen på 71 kronor per dag, en nivå som inte svenskar skulle kunna leva på.
Vad gör då politikerna av alla dessa löften? Absolut ingenting. Vare sig den tidigare eller de nuvarande ansvariga ministrarna gör något. Får de frågor kring detta blir svaren enbart ett allmänt trams om åtgärder utan verkligt innehåll.