Tystnadskulturen är äldrevårdens dilemma och måste brytas, med respekt för allas bästa. Personalens status måste höjas om fler ska söka sig till yrket. För få personal, ohållbar arbetsbelastning, bristande arbetsmiljö, dåliga scheman, avsaknad av fortbildning, låg lön och känsla av hopplöshet ger inte status till ett viktigt samhällsbärande yrke.
En fantastisk dokumentärfilm, ”Leva tills jag dör” visades på biograf Royal i Luleå april 2023. Filmen har tagit sig till toppen av årets bästa premiärer och visar när det kan vara som bäst på ett äldreboende. Tyvärr visar filmen inte hur verkligheten ter sig vid de flesta äldreboenden i Luleå och övriga Sverige.
Verkligheten påtalades med skärpa av en före dett anställd inom äldreomsorgen i Luleå. En stor eloge till dig för ditt mod att ensam stå upp och berätta om verkligheten på äldreboenden och inom hemtjänst. Du har sagt upp dig på grund av att ni är för få, har en ohållbar arbetsbelastning och arbetsmiljö, dåliga scheman, avsaknad av fortbildning, låg lön, känsla av hopplöshet. Du förde talan för all den personal som fortfarande arbetar kvar, i tystnad, trots att de har samma åsikter som du har.
Den tystnaden är äldrevårdens dilemma.
Tystnadskulturen måste brytas. Att informera i media om oegentligheter, dåliga arbetsförhållanden och brister inom arbetsmiljön är en rättighet och förmån att ta vara på inom kommun och region. Att delta i fredliga manifestationer likaså. Att bryta tystnadskulturen inom kommun och region, är ett led för att få till stånd förbättringar och höja kvaliteten, för såväl arbetstagare som vårdtagare. Dessutom kvalitetshöjande för arbetsgivare.
Vi lever i ett land som hyllar de demokratiska rättigheterna att få uttala sina åsikter! Men vi har även en skyldighet att försvara denna rätt, med ansvarstagande och respekt för såväl enskilda som myndigheter. Det blir alltmer viktigt i våra mångkulturella samhällen. De krig som nu pågår i vår omvärld påminner oss dagligen om det. Demokrati bygger på dialog och ansvarstagande från såväl den enskilde
som från arbetsledning och politiker. Vi får inte ta tar vår demokrati för självklarhet.
Hur ska den förödande tystnadskulturen brytas? Hur många kommissioner ska uppmärksamma personalens bristande arbetsförhållanden, utan att missförhållanden åtgärdas? Hur tänker Luleå kommuns politiker och tjänstemän aktivt och konkret arbeta för att höja personalens status, vilket är förutsättning för att fler ska söka sig till detta viktiga yrke?
Formuleringarna i kommunens äldreplaner speglar inte verkligheten, det vill säga den verklighet som personal, boende och anhöriga upplever.