Många år har jag levt och många olika personligheter har jag mött, män och kvinnor. Jag tror att vi är många som ser skillnad i hur kvinnor och män hanterar kritik. Mycket beror på vem som framför kritiken och vem som tar emot den och nu pratar vi inte person utan vi pratar kön.
Samhället har satt kvinnan på plats och männen är dom som stod bakom de besluten. Min dotter säger alltid att jag ska framföra kritik och ta upp problem för att jag vågar och gudarna ska veta att jag har gjort det men tyvärr ber jag min man för han får mer gehör och respons.
Sverige kan slå sig för bröstet och hävda att det är ett jämställt land fast det är ju inte sant. När en kvinna tar upp ett problem med en annan kvinna så pratar man, bollar tankar och kommer fram till en bra lösning. När en man ska diskutera ett problem så höjer han rösten och säger otrevligheter för att hävda sig i sin litenhet, härskarteknik.
Jag är besviken på kvinnor. Kvinnor är faktiskt rent generellt svagare än män, fegare och mindre självsäkra. Kvinnor låtsas vara så starka och självständiga men när det hettar till och när det väl gäller så står de starka kvinnorna ensamma för kvinnor står inte upp för varandra eller för sin åsikt. När en man yppat en åsikt står många kvinnor på barrikaden och ger sitt stöd. Jag har ensam tagit många kamper och hårda ord men nu är jag trött för jag träffade på den värsta sortens mansgris och kvinnoförtryckare.
Kom ihåg där ute att om du är kvinna och vill vara med så ska du hålla käften, inte kritisera eller ifrågasätta. Håll bara käften. Skicka fram en man istället för han blir hörd kan jag lova och det är ju så låtsasstarka kvinnor vill ha det.
Sitt inte där och var en tyst missnöjd person som gnäller och klagar i slutna forum, det leder ingenstans och det hjälper inte. Håll bara käften och gilla läget om du inte vågar ha en åsikt öppet. Kom inte med efterkonstruktioner, förklaringar och ursäkter, jag bryr mig inte. Det är faktiskt den värsta sorten, dom som i smyg ger stöd. Stå upp för mig där och då inför alla, det är det jag behöver.
En intressant del i debatten om tystnadskultur är att kritik ska hanteras muntligen så att frågan och svaret kan filtreras innan historien berättas vidare. Då finns inga bevis, ingen kan säga emot och ingen kan ställas till svars. Slutligen så är jag fascinerad av underhuggare och manliga wannabees, ofta män som inte tagit sig dit dom ville men som ger stöd till en manlig ledare och hoppas att stänket av glans ska träffa dom. Som en tiggande hund eller som en sugfisk i hajens haka.