Vi har varit med om en märklig resa, hustrun och jag! Här kan hela världens astronauter ta sig i brasan. Vi har rest i cyberrymden i nästan två månader och någon landningsplats finns inte att finna. Den jordbundna centralen är nedlagd och all personal har flytt fältet.
Hustrun blev arbetslös inför det nya året och vi tänkte att det är väl bara att gå på arbetsförmedlingen och leva på A-kassa tills hon hittar ett nytt jobb. Sagt och gjort, arbetsförmedlingen finns på Strands Galleria, enligt Googlesökningen.
När vi så anropar vårat ”Huston” d.v.s. arbetsförmedlingen, svarar något som heter Statens servicecenters servicekontor. Här påstår man sig ha kontakt med arbetsförmedlingen som numera befinner sig i något moln i cyberrymden.
Vi förstår då att man under inga omständigheter skall ta kontakt med arbetsförmedlingen utan de ringer oss.
Vi hastar hem och det ringer! En dam, som sitter i Globen i Stockholm ringer och efter många språkproblem mellan hustrun, som är kinesiska, och damen i Globen, som inte heller är svensk, så blir hustrun slutligen anmäld som arbetssökande. Vi får veta att om 20 dagar kommer någon att ringa oss för ett planeringssamtal! Men ring inte för Guds skull till oss!!
Den 20:e januari ringer en manlig cyberinnevånare som befinner sig i Göteborg.
Han låter trevlig och nyanländ, varför samtalet åter blir ett test i vem som kan mest svenska. Han tror att vi bor i Lund så det här skall väl gå bra.
Han ger hustrun alla förhållningsregler som skall följas för att hon skall få en enda krona från A-kassan. Utan bank-ID och högskolekompetens i datorkunskap är det kört men vi kämpar vidare.
A-Kassan meddelar att hon är avstängd i 45 dagar eftersom hon sagt upp sig själv och inte begått något brott för att få sparken, men det hade vi redan räknat med.
Vi gör alla de veckorapporter som skall göras och skickar ansökningshandlingar till olika företag som söker folk. Sedan skall detta anmälas till arbetsförmedlingen före den 14:e nästa månad. Vi gör denna ”aktivitetsrapport” och följer instruktionerna på sidan.
Men efter den 14:e meddelar arbetsförmedlingen att någon ”aktivitetsrapport” har vi inte sett röken av varför detta meddelas till A-kassan och mera avstängning nog är att vänta.
Jag är 73 år och hustrun är 63 år. Vi orkar nog inte längre med sömnlösa nätter utan vi har tänkt att hellre frisk och fattig än att stånga sig blodig mot den nymurade väggen som numera är välfärdssverige.