Läkaren Markus Beland uttalar sig i NSD den 8 juli 2020 om att vården i Jokkmokk håller på att monteras ned och fortsätter vidare: ” Vi som är fasta läkare känner bygden, geografin och människorna. När någon ringer kan jag ofta handlägga utan att de behöver komma in.”
Ja, det är kanske lite det som är dilemmat med vården i Jokkmokk.
På nära håll har jag upplevt hur äldres symtom och provsvar bagatelliserats med resultat att vård och behandling skulle uteblivit om inte anhöriga varit påstridiga.
Det är tråkigt att OBS-avdelningen är stängd och det är tråkigt att vi inte har jourläkare.
MEN. Om och när en person söker hjälp så är inte primära önskemålet att få en konsultation av läkaren per telefon och bli hemskickad.
DET om något är en otrygghet för såväl patienter som anhöriga.
Som patient och anhörig känner jag mig betydligt tryggare om jag vid behov blir tagen på allvar, blir utredd, får behandling och vård eller blir remitterad vidare dit där resurser och kompetens finns, oftast då Gällivare eller Sunderbyn.
En oerfaren ST-läkare är oftast ivrig att göra ett bra arbete och är många gånger bättre än en fast läkare som har erfarenhet men som är nonchalant.