För andra gången på en vecka fick jag följande SMS från Vy:
”På grund av kraftig kyla kommer ligg- och sovkupéer bytas ut till sittplatser på sträckan Boden-Narvik.”
Vagnarna man får är av samma sort som dem man lämnar: pålitliga sitt- och sovvagnar som i alla tider gått året om. Inte de ekipage som Vy övertog från Norrtåg – de som glada entusiaster köpte när Norrtåg startades. Utan föregående undersökning av, hur ryska SJ klarar trafiken i Sibirien. Det hade varit det första man velat veta.
Men inte nog med att de skyller på vintern, när de tvingar sovande nattågsresenärer att vakna för att byta vagnar klockan 6 på morgonen, inför de fyra återstående timmarna av resan. Man skyller på vintrar, som inte är så stränga ens som när Norrtåg började.
Nej, vi ska upp i svinottan även när vi betalt för bäddad säng. Det är inget fel på Vy – all trafik på räls har förfallit. De vill inte göra sitt jobb utan går mot att i nästa steg väcka resenärerna för fyra timmars helvete i totalt mörker (mitt i vintern, jag har upplevt det).