Vistats två veckor på Sunderby Sjukhus och Universitetssjukhuset i Umeå. En allvarlig ryggskada togs om hand. Jag slapp bli invalid och blir helt återställd. En fantastisk sjukvård! Ja, absolut. Kanske också något som man tycker är självklart i Sverige?
I två veckor låg jag på ortopedavdelningarna i Luleå och Umeå. Två veckor på avdelningar med fullbelagda rum och ständig kö. Dagar och nätter med smärta, provtagningar, operationer, rehabilitering och rop på hjälp. En arbetsmiljö som jag tänkte måste ta knäcken på vårdpersonalen. Hur orkar dom? Aldrig, inte en enda gång under de drygt två veckorna hörde jag något negativt, irriterat eller uppgivet hos sköterskorna, manliga som kvinnliga. Nej, alltid uppmuntrande, alltid beredda med en hjälpande hand och tröstande ord. De spred en positiv och hoppingivande atmosfär. Jag kände att allt var äkta. Jag blev övertygad om att jag skulle bli frisk – inte hamna i rullstol som tankarna gick i mina mörkaste stunder. Och så blev det.
Vet inte hur jag skall tacka alla. Ni var så många i den här kedjan från ambulans till akuten, ambulansflyg, olika läkarteam, operation, uppvakning, sjukgymnastik mm. Jag gör det nu med den här insändaren. Jag hoppas slippa era tjänster i framtiden, men skulle det bli så, gör jag det med största tillförsikt, hopp och förtroende.