Börjar med en anekdot: Elitmotionären Kjell hade blivit slagen med 25 sekunder på 5 kilometer vid zontävlingen i Tärendö av en trettonårig tjej, Charlotte Kalla. Han rusade in till funktionärerna.
– Ni ha fel tid, en lillflicka ha slagit mej med 25 sekunder, det är omöjligt.
Tidtagarna stod på sig och sa flickan är duktig. Min kompis Olle kände sig att tvungen att ingripa.
– Kjell, hon körde om mej och det gick fort, de kan stämma.
– I helvete och du ska begripa dig på skidor.
Några år senare vid årsskiftet 2007/2008 briserade en bomb i Skidsverige. En tjugoårig tjej från Tärendö vann helt otippat Tour de Ski. Hon hade åkt dit för att se och lära men den väna skidåkerskan från Tornedalen lade blygt men ändå oblygt beslag på segertrofén. En ny era svettades fram i backen av den späda tjejen från Tärendö. Alla visste vi, det är inte slutet, det är början på idrottssagan en skiddrottning hade fötts.
I 14 år har vi tårfyllt glatts åt Charlottes segrar och med hennes ansikte av oförställd glädje. Lidit med henne när hon tvingas tömma nederlagets bittra kalk. Sett revanschen glöda i hennes ögons svarta brunnar. Det finns två idrottare, Ingemar Stenmark och Charlotte Kalla som tagit plats i svenska folkets hjärtan på ett nästan obegripligt sätt. Jag har funderat en del vad denna hjärtestatus kan bero på. Det jag kommit fram till är inget omstörtande, de är vanliga människor som är ovanliga.
Det har gått tungt i vinter för Charlotte. När hon fick låna Ebbas sämre par på SM vann hon. Det slår mig, det är skidornas fel, det står helt klart för en kanske enögd beundrare. Tänk om hon fått låna Ebbas första par, tanken svindlar.
Nåväl, njut av ditt livsverk med tävlingsskidor. Nu börjar något nytt.
Lycka till!