Kaunis Iron ansöker om nytt och utökat gruvtillstånd i Kaunisvaara. Ledande experter har anställts för att besvara myndigheternas pålagor. Sakkunniga av den digniteten går inte för snus, 50 miljoner lär notan gå på.
8000 sidor har specialisterna plitat ner för att söka berättiga gruvans existens berättar gruvans vd, Klas Dagertun (NSD 12/8). Det blir en pappershög på nära 50 centimeter.
Deras ansökan avslås av tre myndigheter, däribland Länsstyrelsen. Naturvårdverket skriver till miljödomstolen att deras kompletteringskrav inte hörsammats. Några centimeter till bör tillfogas. Vilken lekman som helst kan omedelbart konstatera att här regerar galenskapen.
Man kan tänka sig två scenarier, antingen att de sakkunniga skrivit så omständligt i tron att myndigheterna inte orkar läsa och därför beviljar tillstånd, eller att myndigheternas miljökrav är så omfattande och luddiga att de inte går att besvara på ett vettigt sätt. Jag lutar åt det sistnämnda. Vad gruvan betyder för pajalaborna efterfrågas inte. Det är av ringa betydelse.
Att starta en gruva i Norrbotten är hart när omöjligt, det blir allt tydligare. Allt medan miljövänner i innerstan sliter sitt hår och ställer sig den stora frågan: "Hur fasen ska vi få material till våra förträffliga elsparkcyklar?”.