I NSD den 14 november räknar ni upp dödsolyckor på LKAB:s industriområden under de senaste decennierna. Personligen har jag varit med sedan 2005 även om inte direkt ansvarig för verksamheterna där dödsolyckor förekommit men känt ett indirekt ansvar som hög chef på LKAB. Under hela min tid i LKAB (slutade november 2021) har LKAB tagit ett mycket stort ansvar för medarbetarnas arbetsmiljö och säkerhet. Efter dödsolyckan i Kirunagruvan 2006 tog dåvarande styrelse och koncernledning beslut om att något extraordinärt måste göras. Bakgrunden låg i att olycksfallsfrekvensen hade gått ned radikalt sedan 1980-talet (närmare 100 olyckor med frånvaro per miljon arbetade timmar) men samtidigt planat ut på en icke acceptabel nivå (ca 10-15) med fokus på en nollvision.
Hösten 2006 påbörjades en obligatorisk utbildning ”Säkerheten Först” med hjälp av extern part där samtliga chefer och fackföreningsledare skulle först utbildas, därefter samtliga anställda.
Snabbt kom vi fram till insikten om att olyckorna till över 90 procent handlade om ”beetende”-olyckor och inte om den fysiska mer eller mindre riskfyllda arbetsmiljön då i princip alla fysiska arbetsmiljöåtgärder var vidtagna. Det kunde handla om erforderlig personlig skyddsutrustning till maskin-/trafiksäkerhet och kontroll på bergsäkerheten i gruvmiljön.
Idag handlar det i huvudsak om säkerhetskulturen på arbetsplatserna där säkerhetskulturen är grunden i ett långsiktigt hållbart företagande. En bra arbetsmiljö är också bra för affärerna, alla tjänar på bra arbetsmiljöarbete – hälsa, välmående och minskade kostnader för företaget (exempelvis frånvaro). Personalens välmående ökar och äldre arbetstagare kan arbeta längre. Att bygga säkerhetskultur i företagen handlar om personalens och ledarskapet insikt och utveckling. Man kan likna det vid en ”utvecklingstrappa” där man från en kännedomsnivå om risker och regler går mer mot förståelse om betydelsen av risktagande och personligt ansvar. Successivt kommer alla känna mer och mer ett ägande av arbetsplatsens, arbetskamraternas miljö och säkerhet. Först då är alla på en arbetsplats mogna att ta fullt ansvar för sin egen och andras säkerhet. Man kommunicerar säkerhetskultur, sprider goda exempel och uppmärksammar andra om risker och pågående förändringar i arbetsmiljön.
Med ovanstående sagt kan det fortfarande finns riskfyllda miljöer och situationer på arbetsplatser men med förebyggande samverkande åtgärder kan vi undvika allvarliga olyckor.
Det är hjärtskärande för alla i samhället, och i synnerhet för de anhöriga, när dödsbesked kommer och den som gick till jobbet inte återvände hem efter utfört arbetspass. Fruktansvärt och oacceptabelt, det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva sorg, saknad och ilska när så hemska saker inträffar på våra arbetsplatser. En sund säkerhetskultur på arbetsplatserna är grunden för hållbart företagande och att vi ska kunna attrahera och rekrytera framtidens medarbetare till våra arbetsplatser.