Storregioner med eget självstyre behövs

Insändarskribenten Jerry Nilsson anser att det finns ett strukturproblem som gör att befolkningsmängden minskar i glesbygdskommuner och tror att lösningen finns i "storregioner".

Ambitionen hos politiker har varit att öka befolkningsmängden  men vi har ett strukturproblem, anser Jerry Nilsson.

Ambitionen hos politiker har varit att öka befolkningsmängden men vi har ett strukturproblem, anser Jerry Nilsson.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Insändare2025-01-01 07:03
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som i refererande artikel NSD den 27 december 2024 "Norrbotten ska växa", har politiker använt liknande retorik och premisser i flera decennier gällande befolkningsutvecklingen. Ambitionen hos politiker har varit att öka befolkningsmängden.

Man kan konstatera att politiker trots sin retorik inte lyckas vända den negativa trenden med en minskande befolkning över längre period, framförallt inte i glesbygdskommuner. Det är en rådande trend i flertalet av kommuner utanför storstäderna, även om marginella positivare inslag kan förekomma. Befolkningsminskningar på cirka 30 procent de senaste 30-40 åren är förekommande. 

Sverige har ett "struktur problem" som gör att befolkningsmängden minskar i glesbygd till skillnad för i storstäderna, där befolkningsmängden ökar. Jag har förstått och vet vad det beror på, men ingen om någon politiker talar om det.
Antingen förstår politikerna inte det eller så "döljer" de sanningen på grund av oförmåga eller ovilja. 

Även om stora etableringar skulle bli verklighet så löser man inte pågående befolkningsminskning på grund av "strukturproblemet", enligt min mening. Vad krävs då för att vända den negativa utvecklingen med minskande befolkningsmängder ?

För att vända utvecklingen bör man lösa det strukturella problemet i den politiska ansvarsstrukturen. Jag har i debatten för 15-20 år sedan skrivit om att skapa så kallade "storregioner" med eget självstyre liknande egna delstater i staten, med egna regionala beskattningsrätter och ett utökat brett politiskt ansvar på regional nivå.

Det skulle möjliggöra en vändning till en positivare befolkningsutveckling med växande regioner. Det kunde genomföras genom att decentralisera nationellt politiskt ansvar från regeringsnivå till regional nivå. Den nationella nivån med regeringen skulle i princip ansvara för utrikes-, försvars- och justitiepolitik enligt en subsidiaritetsprincip.

Om man genomför en sådan reform, bör det bildas tillräckligt symmetriskt stora regioner, ciraka fem stycken enligt mitt förslag för 15-20 år sedan. För norra Sverige skulle en liknande så kallad Region Norrland (som jag föreslog med Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland) då kunna bli verklighet.  

Varför ?

För att kunna skapa en mer långsiktig regional utveckling med en regional utvecklingsstrategi krävs en hållbar finansiering, med egna regionala skatter, vilket saknas i nuvarande samhälle. Istället lever nuvarande samhälle med ett strukturellt problem, där en så kallad "urbanisering" minskar befolkningsmängden i glesbygds kommuner och län. Detta trots att det finns världsledande framgångsrik basnäring i flera områden.

Förslaget med så kallade "storregioner", debatterades för 15-20 år sedan och förslag fanns att omvandla små länsvisa landsting till "storlandsting" eller "storregioner", men endast i huvudsak med hälso/sjukvård som ansvarsområde, vilket inte löser problemet med befolkningsutvecklingen. 

För att lösa problemet med befolkningsutvecklingen krävs mer av maktdelning. Under en tioårsperiod pågick den processen, men  stoppades till slut på grund av att centralmakt och storstäder inte vill förlora makt och fördelar till övriga landet. 

Med nuvarande politiska struktur och doktrin, kan glesbygdspolitikerna inte heller förändra så mycket, eftersom de på regional och kommunal nivå får arbeta med kostnadssidan och skära på samhällsservice och investeringar när befolkningsmängden minskar. 

Storstadspolitiker å andra sidan får istället arbeta med intäktssidan som ökar med befolkningstillväxt och investeringar som grund.

Tiderna förändras, även ständigt med nya förutsättningar, och nu måste även miljö- och klimatfrågan vägas in och prioriteras på ett nytt sätt som gör att politiker måste ifrågasätta gamla doktriner som ekonomisk tillväxt, eftersom nuvarande tillväxtdoktrin leder till allvarliga hot mot mänskligheten och allt liv i framtiden, på grund av sin påverkan på klimatet. 

Det moderna samhället måste alltså ompröva hela sin syn på tillväxtorienterad samhällsutveckling inför framtid eftersom den nuvarande inte är hållbar.