Angreppet på Ukraina påminner mycket om Sovjets angrepp på Finland 1939. I båda fallen ser ryssarna det som en sorts befrielse av tidigare ryskt territorium och hade trott och hoppats på ett omfattande stöd av finnar respektive ukrainare. Har folk fått smak för självständighet längtar man dock sällan tillbaks till att leva under ryskt förmyndarskap.
I början kämpade finländarna heroiskt mot övermakten, men i längden malde ryssarna ned Finland. Ett liknande scenario kan inte uteslutas i Ukraina, om inte Ukraina får omfattande hjälp utifrån. Betonas bör dock att alla ryssar inte är kollektivt ansvariga för de krigsbrott som begås i Ukraina, på samma sätt som tyskarna som folk inte kan ställas till ansvar för krigsbrotten under andra världskriget.
Det är bara hoppas att kriget i Ukraina ska ta slut så snabbt som möjligt, men tyvärr leder ryska motgångar till att kriget bara blir än blodigare mot civilbefolkningen. Jag kan bara avslutningsvis hoppas att det kommer en dag då ukrainare och ryssar kan existera tillsammans som vanligt, men tyvärr verkar den dagen vara oändligt långt borta.