Försäkringskassan kan liknas vid en gigantisk byrå. Med otaliga små lådor med lås och kombinationslösningar för att få tillträde.
l vissa fall öppnas en gigantisk låda allra längst ned så hastigt att en nästan blir omkullslagen. Då gäller att en agerar på dagen. Inte i morgon eller om tre månader. Då smäller lådan igen – lika fort som den öppnades. Då står du ensam utanför.
Försäkringskassan är en oåtkomlig motspelare. Då menar jag inte de människor som arbetar där – utan det många gånger stelbenta regelverk de har att arbeta efter. Ett regelverk som inte tar hänsyn till den enskilda människans litenhet, dess känslor, livsförhållande och av sjukdom nedsatta förmåga att agera eller förstå.
Så håll dig stark, frisk och arbetsför.
Trots eget skrivna överklaganden. Därefter via anlitat juridiskt ombud som för min talan mot Förvaltningsrätt och nu Kammarrätt är det näst intill omöjligt att få rätt mot denna gigantiska byrå.
Så varför anstränga sig. Varför slösa med det magra förrådet av energi som återstår när kroppen är drabbad av sjukdom. Varför inte ge upp?
Jo, för att inuti mig bor en stark röst som vägrar att tystas och vägrar att ge upp. För min och för andras skull. För de som inte lever i samma förnämliga trygghet med familj, sociala nätverk och ett språk som når fram och bär. Jag har något att säga.