Inom samhällsbärande områden, och sjukvården framförallt, kommer bemanningsfirmornas anställda från söder till norr för att rädda upp en situation som många regioner själva har försatt sig i genom personalpolitik som inte främjar den egna personalen. Denna personal har slutat av många skäl, löneutveckling, arbetsmiljö och dåligt ledarskap både lokalt och regionalt.
De som fortfarande är anställda och kvar på arbetsplatsen får agera handledare, mentorer och introducerar dem för att konsulterna (observera att de kallas så) ska kunna fungera.
Många stannar längre perioder och blir en i teamet, men allt för många kommer likt sommarens åskväder, drar fram, skapar oreda och drar sedan vidare. Det trista är att många också låter som irriterande Stina i Saltkråkan ”på våran gata i staaaan…”, det vill säga det kommer ofta berättelser om hur erfaren man är, hur bra den egna tidigare arbetsplatsen var och vad denna kommun/region borde göra. Tack för det!
Så kommun och region se till att behålla den egna personalen, skapa förutsättningar för anställda att trivas och utveckla sina arbetsplatser och framför allt lyssna på de anställda. Där finns idéer och kloka tankar.
Måste i ärlighetens namn också verkligen understryka att många som kommer som hyrpersonal är duktiga, kompetenta och ödmjuka i mötet med den ordinarie personalen. Bara så ni vet!