Insändare: Språkkrav är inte största utmaningen i äldreomsorgen

Jag är undersköterska i äldreomsorgen. Ett av de viktigaste jobb som finns. Fast när det handlar om arbetsvillkor och förutsättningar för oss som jobbar här finns mycket att göra. Den tillitsbaserade styrningen har inte fått något större genomslag och allra tuffast är situationen när det handlar om kompetensförsörjning.
När vikarier saknas får vi täcka upp för varandra och en redan tuff arbetssituation blir ännu tuffare.
Att bristen på kompetensförsörjning inte redan nu är systemhotande beror enbart på att Sverige är ett land människor flyr till och inte ifrån. Var och varannan av mina kollegor har rötter i andra delar av världen.
Döm då om min förvåning när en del av den politiska debatten ska vridas till att utmaningen i äldreomsorgen är bristande språkkunskaper.
De personer som gör att det alls finns en äldreomsorg att tala om ska nu alltså misstänkliggöras.
Jag skäms över de politiker som i sin jakt på billiga poäng använder den typen av retorik.
Ja, språket är såklart oerhört viktigt i ett jobb som bygger så mycket på kommunikation. Fast avsätt då ekonomiska resurser för fortbildning, validering och språkutbildning istället för att stigmatisera just de personer som är med och bär äldreomsorgen på sina axlar.
Krisen är på en nivå som gör att det inte finns utrymme för polarisering och politiska lekar. Allt fokus måste ligga på att göra människor anställningsbara och trygga på sina jobb.
Den förväntan finns på er politiker från oss som jobbar i välfärden.
Kommuner och regioner kommer inte att kunna bära den här utmaningen fullt ut och tydligt stöd behövs från regeringen. Ett bra exempel på ett sådant stöd är “Äldreomsorgslyftet” (som nu är hotat)
När jag går på jobbet så vill jag se stolthet och glädje lysa i ögonen hos mina kollegor. Inte uppgivenhet och trötthet.
När fackförbundet Kommunal nu släpper sin rapport “Personal som lämnar” visar den tydligt på allvaret. Bara 46 procent av alla anställda i äldreomsorgen uppger att de vill vara kvar i yrket om tre år.
En rapport som borde få varje ansvarig politiker och tjänsteperson att ligga sömnlös på nätterna.
Det är skillnad på att berätta hur viktig personalen i äldreomsorgen är mot att faktiskt visa det i form av resurstillskott, utbildningsinsatser och ökad delaktighet/inflytande.
Vi har väntat länge nu!