Det är nog slöseri med tid att skriva en insändare om skoteråkarnas härjningar som skadar skogsplantor, växande åkergröda, skidspår med mera. Det är nog bara mor-/farföräldrar som läser dagstidningen. Föräldrarna står för bensinen till barnens fartvidunder som med sina högkamsmattor lätt kan gräva ner sig en halvmeter i snön.
Häromdagen färdades jag till fots längs en skogsbilväg ovanför byn. Skogsbilvägen är inte en officiell skoterled men används som sådan trots att det innebär att tjälen går djupt ner i vägkroppen och det innebär att vägen torkar upp och blir farbar först på försommaren. Bredvid skogsbilvägen finns områden med tallplantor från 0,5 till 2 meters höjd. En skoteryngling har haft roligt där och kört ett antal svängar som resulterat i upp till halvmeterdjupa spår. Hur många tallplantor han skadat med sin framfart kommer nog aldrig innanför hjälmen på skoterynglingen utan det gäller att snabbt åka vidare till nästa lekplats.
Beteendet är respektlöst eftersom det har åsamkats skada på annans egendom. Men vem bryr sig? Vissa markägare till både jordbruksmark och skogsmark har genom åren försökt med skyltar och kanske även mer drastiska åtgärder men utan resultat. SLAGET ÄR FÖRLORAT.