Har nu sett att författaren Smirnoff har fått uppdraget att skriva fortsättning om Milleniumböckerna. Det är ju märkligt i sig att en död författares böcker ska ha fortsättning och är såklart bara för att mjölka mer pengar ur romanerna..
Men vi som med stolthet läst Norrlands författare som Eyvind Johnsson, Sara Lidman, Torgny Lindgren med intressanta personligheter har senaste åren kunnat konstatera hur nu norrlänningar blir stereotypt beskrivna särskillt av norrländska författare från denna del av landet. Smirnoff är kanske den som är mest cementerar fördomar om män i Norrland som ordkarga torftiga våldsamma suputer.
Hon säger nu sig ha förlagt handlingen till en Norrbottensstad och då kan man lätt tänka sig hur de männen ska framställas.
Denna bild har vi tolererat länge men den blir alltmer orättfärdig i tider då det annars är en balansakt i hur folkgrupper beskrivs utan generaliserande. Att cementera fördomar om norrlänningen är däremot helt riskfritt hos de som påstår sig försvara allas samma värde och ett fördomsfritt tänkande. Jag hyllar en kamp mot fördomar om kön, sexuell läggning, hudfärg eller annan grupp och vet att en skoterkörande fjällsjöfiskare kan också vara sympatisk och omdömesgill personlighet.
Ja statistiken är t.o.m till glesbygdsmannens fördel om våld och brott.
Dessutom så är det nu denna inkonsekvens hos "medvetna intellektuella"som gynnar högernationalistiska stämningar.
Skoterkörande norrlänning kan också vara sympatisk
"En skoterkörande fjällsjöfiskare kan också vara sympatisk och omdömesgill personlighet", menar skribenten som anser att norrlänningar ofta beskrivs stereotypt i litteraturen.
Foto: Kurt Engström
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.