Jag lämnade läraryrket för 10 år sedan på grund av arbetsbelastningen och den dåliga arbetsmiljön. Elevantalet i undervisningsgrupperna blev bara större och större, arbetsbördan med elever med sociala problem ökade och mentorskapet tog mer tid av undervisningstiden. Många förändringar gjordes i läroplanen såsom betyg, IUP (den skriftliga individuella utvecklingsplanen, reds.anm) ämnesövergripande arbetssätt, utvecklingssamtal, åtgärdsprogram med mera. Allt detta skulle vi lärare implementera på kort tid, helst samtidigt!
Tyvärr ser det mörkt ut med den svenska skolans framtid om inga drastiska förändringar vidtas. Jag tror att de sociala problemen måste lyftas bort från lärarnas/mentorernas ansvar, såsom man har det inom det finska skolväsendet. Lärarna måste få ägna sig åt undervisning i en lugn arbetsmiljö i klassrummet och den sociala problematiken tas hand om kuratorer och specialpedagoger.
Jag hoppas att den svenska läraren ska få tillbaka arbetsglädjen och arbetsron i det viktiga pedagogiska arbetet med våra barn och ungdomar, vår framtid! Det måste bli lugn och ro i klassrummen för att den svenska skolan ska återfå sin status och nå framgångar. Annars riskerar skeppet att sjunka till botten.