Ska man skratta eller gråta?
Efter 50 år som bofast i sommarvistet Arasluokta och otaliga transporter med flyg och buss gjorde jag min vanliga tur till informationsdisken för att hitta förbindelser upp och ner till Jokkmokk.
Mycket vänliga värdinnor kom snabbt med alla helikoptertider och länstrafikens Kvikkjokkstur. Men sen var det omöjligt att hitta en busstid där man kan stiga på bussen och åka hem. Om jag inte har bokat plats och betalat i förväg! Nu beror det på hur kåtan klarar väder och vind eller om det är ett påfrestande gnagar-år. Och om jag varit en vandrare som gått med 20 kilos packning i 14 dagar, om jag vrickat foten eller fått tandvärk hastigt. Ja, det går inte att planera allt. Så jag stryker Ritsemalternativet direkt.
Men så undrar jag vem som tar min post från Ritsem till Araluokta. Aldrig ska man sluta förundras över framstegen när det gäller kommunikation.