Patientsäkerheten och glädjen inom vården, vart försvann den?
Det är frågan som snurrar i tankarna på undersköterskor och sjuksköterskor, på anhöriga och patienter. Är det så här det ska vara? Är det så här vi vill ha det?
Regionledningen tänk till; Att spara pengar genom att dra ner på personal, bli glad när pengarna klirrar in.
Men vi då? Vi som kämpar för människors liv. Försöker ge dem livskvalité, det funkar inte längre. Ni sitter där uppe och ger regler och direktiv som vi ska följa men ser inte konsekvenserna av det. Kom själv och jobba, bli själva utbrända, få ont i kroppen, må dåligt. Stress är ett problem många fightas med idag, yngre och äldre. Hjärtklappning, ont i magen, huvudvärk, sömnproblem, förändrat humör, ångest, hjärntrött är symtom som tyder på utmattning.
Jag är själv nu sjukskriven på grund av stress och dess symtom.
Ska det vara så här ? Allt fler människor söker sig ifrån vården på grund av att INGENTING händer.
Kompetent personal från många avdelningar på sjukhuset har sagt upp sig.
Det är väl inte så här svensk sjukvård ska se ut?
Vi behöver en förändring och det är NU. Är människors liv inte mer värt än så här? Jag är nu 30 år och önskar inte jag blev sjukskriven. Redan nu oroar man sig för hur man ska bli behandlad och få hjälp när man själv blir gammal.
Dom säger det är för många patienter i jämförelse med personal, inom vården. Det har alltid varit många patienter och för lite personal. Ingen nyhet precis.
Med tiden som går kommer det än fler patienter, sjukare patienter och fler sjukskrivningar. Höj lönerna och personaltätheten och prioritera vården!