Som framgått av inslag i olika media pågår en undersökning av påstådda övergrepp mot den meänkielitalande befolkningen samt lantalaiset och kväner. Undersökningen är initierad av STR-T, Svenska Tornedalingars Riksförbund- Tornionlaaksolaiset. Det är en enligt undertecknad extrem organisation utan större stöd av de grupper den säger sig företräda.
Medelst en minst sagt tveksam förstudie lyckades man få staten att skapa en sannings- och försoningskommission. Denna är nu i full verksamhet och dess ”opartiska” sammansättning belyses av att en f.d. ordförande i STR-T, Bengt Niska, och en likaledes tidigare ordförande, Josephine Ylipää, i STR: ungdomsorganisation är ledamöter i denna kommission.
Är det troligt att dessa två borgar för någon som helst slags strävan att nå någon form av objektiv sanning?
Ett par inslag i lokal-Tv pekar i en helt annan riktning med osanningar, halvsanningar och vinklade påståenden.
Som skett genom åren är det ofta arbetsstugornas verksamhet som utgör så att säga basen i den förtryckshistora man vill skapa. Detta mitt påstående bekräftas av ett minst sagt dubiöst och tendentiöst inslag i lokal-Tv.
En äldre man hade blivit misshandlad på arbetsstugan i Karungi åren kring 1950. Så var säkerligen fallet, men, och här börjar tveksamheten, en lärare (!) på arbetsstugan hade slagit vederbörande blodig för att denne skulle ha talat finska. Lärare arbetade inte i arbetsstugorna.
Sedan uppgav mannen att han blivit skallmätt, minst ett halvtannat decennium efter att man upphört med dessa skallmätningar i rasbiologiskt syfte i Sverige. Han hade vidare blivit dragen i tungan, påstod han.
Och för att fullständiga bilden av eländet visades den bedrövliga exteriören av arbetsstugan, nuvarande församlingshemmet i Karungi.
Man upplyste dock inte om att det berodde på att man nyligen varit tvungen att skrapa bort en ny men misslyckad ommålning av byggnaden.
Däremot påstod man att arbetsstugan på sin tid blivit omgärdad med taggtråd för att åtskilja arbetsstugubarnen från byns övriga barn. Taggtråd – vilka associationer skapar det? Naturligtvis till koncentrationsläger. Förklaringen var förmodligen enklare än så – för att hålla korna borta från arbetsstugans egna odlingar.
Kommissionen borde redogöra för hur stor andel av barnen i Tornedalen som kom att vistas i arbetsstugorna.
Och så inte att förglömma – det var en annan tid och en annan verklighet man hade att möta då.
Därför är det välgörande att ta del av en välskriven, objektivt hållen artikel i NSD av den 5 december, signerad Viktoria Berglund. Där får ett arbetsstugubarn redogöra för sin tid där, och säga vad han ansåg vara bra och dåligt (eller mindre bra). Man måste kunna se nyanser och inte bara försöka svartmåla som kommissionsledamoten Bengt Niska gör så fort han får tillfälle till detta, och det får han i mitt tycke alltför ofta.