Sanningen måste fram på ett tydligare sätt

Arbetsstugan i Pajala.

Arbetsstugan i Pajala.

Foto: Arkivcentrum Norrbotten

Insändare2021-01-08 09:33
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på insändaren om arbetsstugelivet som Ralf Hannu hade med i NSD 18 december:

Vem vill jag skydda frågar Ralf Hannu född 1942? Detta föranlett av en insändare där jag starkt ifrågasätter delar av den sannings- och försoningskommission som på STR-T:s initiativ tillsatts. 

Ja, vem vill jag då skydda? En svår fråga men med ett enkelt svar. Sanningen. Sanningen om Tornedalens historia som absolut inte ser ut som STR-T ensidigt och enträget försöker framställa den.
Det som ”läckt” ut i massmedia jävar inte detta mitt påstående. En av kommissionsledamöterna, Bengt Niska, före detta ordförande i STR-T, före detta kommunalråd och före detta balettdansör pratade brett om ”storsvenskar” som tydligen tuktat ”lillsvenskar”, vilka de nu är, dessa icke-storsvenskar? 

Vid ett annat tillfälle ”vittnade” en person att hennes man blivit kallad finnpajsare. Förvisso fälldes de orden, men återigen. Är detta skäl nog för att tornedalingen i gemen ska få en ursäkt? Och namnbytet från de fina finska efternamnet till ett uselt svenskt? Dessa byten gjordes mig veterligt utan statlig inblandning. Jag känner inte till att någon organisation skulle ha påverkat tornedalingar att byta namn? Däremot var det vanligt i Finland att till exempel Suomalaisuuden Liitto hade kampanjer för att människor med främmande namn skulle byta till finskklingande. Hellsten blev Paasikivi, Hästesko Heporauta och Alexis Stenvall fick Kivi som efternamn för att ta kända exempel.


Ordföranden för sanningskommissionen Elisabet Fura framträdde i Tv och sa något om att vi i Sverige hade talat om andra länder och andra folk där förtryck förefanns. Och så hade det pågått i vårt eget land. Det var inget man kände till i det övriga Sverige, påstod hon. Det underliga är att åtskilliga som levde mitt i detta ”elände” inte heller visste vilket helvete vi egentligen hade.
Till slut; det Rolf Hannu råkade ut för omkring år 1950 är inget jag försvarar. Skolagan förbjöds 1958 och barnagan 1979, i Sverige inbegripet Tornedalen givetvis. Sverige var ett föregångsland när dessa former av barnmisshandel kriminaliserades.