Jag har sett Midnattsol och blir arg och ledsen över hur samer porträtteras. En suspekt nåjd som pratar i gåtor med en konstig dialekt, en asocial kuf som rusar ut ur kojan och hoppar på en fyrhjuling utan en hälsa, tre konstiga figurer som står och jojkar, en same som missköter sitt jobb, eller så är det halvkriminella militanta sameungdomar som inte riktigt vet vad de vill. För att inte tala om filmens nåjd som ser mer ut som en hippie än en same.
Jag är 70 år och same, har växt upp med renskötsel. Mina mor- och farföräldrar som var födda på 1800-talet talade aldrig om nåjder, har pratat med andra samer i min ålder och äldre och de känner inte heller igen det som visas i Midnattsol. Jag kan garantera att detta inte förekommer bland dagens samer, inte i Kiruna/Karesuandoområdet i alla fall.
Om det någonsin har funnits nåjder bland samerna så var det då nordborna dyrkade asagudarna.
Jag ser att det är ett allvarligare problem att sprida ut en felaktig bild av samer ut i vida världen, än att en Kirunabo skriker lappjävel. Det är viktigt hur samer gestaltas utåt för övriga världen och det ansvaret bär alla samer som ställer upp på sådana filmer. Det är var och ens skyldighet att ifrågasätta och protestera om man går med på majoritetskulturens krav att framställa samer på ett felaktigt sätt, det är viktigt att föra ut en rättvis bild av samer.
Det sprider ett löjets skimmer över oss samer, ett sätt för storsvensken att förtrycka och förstärka fördomar mot oss samer, kosta vad det kosta vill bara man får synas. Då har glorian på kämparna faller på snedden.
Det går inte ihop med att stå på barrikaderna med knutna nävar och ropa för samernas rättigheter när man ställer upp på majoritetskulturens sätt att förlöjliga det samiska folket. Man börjar tvivla på de samiska skådespelarnas intentioner att vara företrädare och kämpar för samernas rättigheter. Det är mer säljande att offra sitt eget folk för en liten stund i rampljuset för sin egen vinnings skull. Man faller tillbaka till den underdåniga samen, låter sig förnedras och förlöjligas till priset för sitt eget ego.
Det finns ingen sekvens i Midnattsol som skildrar samer i positivt dager och ingen same törs protestera, varför är det så tyst, vem är man rädd för? Är det så vill att bilden av samer ska visas? Det är nu vi ska kräva en ursäkt för den negativa skildringen av samer och inte för något som skedde för 100 år sedan. Hur ska man kunna tas på allvar och vara trovärdig när man ska förhandla med Gruvbolag och andra myndigheter man sprider en falsk bild av samer som asociala vildar med lägre intellekt.
Filmen Midnattsol glorifierar våld och triggar upp olika folkgrupper samer/kväner/svenskar mot varandra. Vi häruppe norr borde vi visa övriga världen hur man kan leva ihop utan att någonsin fört krig mot varandra och det ska vi vara mycket stolta över. Att det förekommit "syskongnabb" men det har vi löser genom lagliga domstolar. Risken med filmen är att ungdomar som är vilsna i sin identitet kan överreagera på grund av att inte vet vilket ben de ska stå på och som kan tycka att vara militant kan vara häftigt, då är vi inne på en farlig väg. För att skapa sin samiska identitet måste de överbevisa att de är mer samer och på så sätt tror de att de blir mer accepterade för deras felaktiga beteende. Våld föder våld, Det ar bara att se hur det är i Malmö och Göteborg hur extremismens ansikte ser ut, Vi ska ta avstånd från allt våld.
Det finns inga militanta samer, samer har aldrig varit våldsamma och vi har aldrig fört krig mot något folk. Merparten av dagens sameungdomar har föräldrar där den ena är same och den andra svensk/kvän ibland till och med fjärdels same (som räknas som same enl. sametinget.) de flesta har vuxit upp i städer och större samhällen långt ifrån samebygemenskapen och mentaliteten. De har präglats av den hårda attityden i staden och det är långt ifrån samernas sätt att bete sig.
Gunilla Brodrei, Expressens recension träffar huvudet på spiken.