Socialchef Carin Johansson säger i NSD 20/3 2024 ”vi ser över hur vi ska kunna behålla och locka fler anställda till vår äldreomsorg”. Hur många gånger har inte detta uttalande gått genom våra öron, till slut blir det kanske en sanning och inte som nu ett tidigt Aprilskämt?
Personalen har gjort en LEX Sarah anmälan över sin ohållbara arbetssituation, en anmälan som kommunen nu utreder ska lämnas över till IVO eller ej. Förmodligen stannar denna anmälan inom kommunens väggar eftersom det är kommunen själv som utreder detta till skillnad från den medicinska anmälan Lex Maria som innehar en avsevärt större tyngd. Alltså kommer personalens anmälan att hamna i någon dammig pärm i kommunalhusets källare, utan vidare beslut till förändring.
Horribla konsultarvoden till enskild medarbetare i chefsposition på ca 450.000 kr/månad medför ju i dagsläget att medarbetarna på golvet helt tappar respekten för den kommunala ledningen med de politiskt styrande och högst ansvariga partierna i spetsen. En majoritet av de politiska partierna har tagit beslut att dra ned på inhyrda undersköterskor och ”satsa på fler egna anställda”, vilket i ännu högre grad skulle öka personalen på golvets krav och medföra en ohållbar arbetssituation, både för personalen och de redan utsatta vårdtagarna.
Historien upprepar sig, år efter år, villkoren försämras men arbetet upprätthålls samtidigt av all uppoffrande personal, främst kvinnor, som jag anser förstör för hela yrkeskåren, år efter år. Utan alla dessa uppoffrande kvinnor, ofta själva med flertalet redan uppkomna arbetsskador, utslitna kroppar, psykisk ohälsa med mera skulle nu en gång för alla säga stopp och sluta ställa upp i ur och skur för korvören. Detta skulle ge effekt på landets alla politiker då de skulle ställas mot väggen och tvingas inse att någon annan väg än att drastiskt förändra arbetsvillkoren för alla undersköterskor inom all äldreomsorg är omöjlig. Detta skulle framtvinga ett politiskt ställningstagande och en avsevärt högre prioritering av våra gamla, en hållbar lösning för hela riket och samtidigt trygga en livsviktig återväxt av intresserad ungdom som vill arbeta med gamla människor.
Varför är detta så svårt att ta till sig och inse att detta är den enda lösningen för en framtida god och hållbar vård av våra gamla? Politiker i Socialnämnd och kommunala politiker i största allmänhet saknar ju en uppenbar och total förståelse och empati vad ordet äldreomsorg står för! De följer slaviskt sitt parti och höjer sin hand vid röstningsförfarandet, ju mer inställsam du är, desto fler förtroendeuppdrag kan du få tillträde till. Däremot blir din egen politiska bana kort om du är beredd att stå upp och försvara och eventuellt ifrågasätta beslut som skulle missgynna dina brukare. Är det inte just detta arbete våra folkvalda politiker ska utföra? Att stå upp mot orättvisor och nedprioritering av våra äldres rättmätiga krav och tänka lite mindre på sig själva?