Timglaset har börjat rinna för Norrbottens stora gröna industriomställning. I grunden handlar det om stålets framtid och Sveriges plats som en av de ledande industrinationerna. Uttrycks det drastiskt är det vägen för att hålla Fattigsverige från folkhemmets farstu. Regeringskansliet liknar förnärvarande en hönsgård när det gäller att göra Moder Svea fossilfri. I Norrbotten är kärnkraften inget alternativ, den är för långt bort i tiden. Därför var förhoppningen stor när deras vindkraftsutredning dök upp i dagarna. Snabbare tillståndsprocesser och ekonomiska incitament till kommuner saknas i den rumphuggna redogörelsen. Vilket antiklimax! Tydligen har man lyssnat på Åkesson i baksätet som helt klart svävar på målet när det gäller satsningarna i norr. SD:s ekonomisk politiske talesman Oskar Sjöstedt är helt världsfrånvänd och vill riva vindsnurror och återstarta Ringhals 1 och 2. Man tar sig för pannan!
Ekonomiska stimulanser för vindkraften till kommunerna har man fått fram i Finland och Norge. ”Vi kan inte lämna förslag som löser de problem som vi fått i uppdrag att utreda, säger utredaren Ulrika Liljeberg uppgivet”. Klimatminister Pourmokhari är som vanligt ordrik men säger ingenting. Det framgår, trots allt, att icke förslagen i utredningen ska skickas på remiss Regeringen motarbetar helt klart vindkraften. Alla energislag ska jämställas, följaktligen skrotades löftet om undervattenskablar till vindsnurror. Stora garantilån till kärnkraften går bra.
Danmark, Tyskland, Holland och Belgien ska bygga 10 000 vindkraftverk i Nordsjön till 2050. Hitachi Energy (tidigare ABB) i Ludvika har fått en order av komponenter på svindlande 147 miljarder och ska anställa 2000 medarbetare samt en drös med underleverantörer. Gröna investeringar skapar uppenbarligen jobb. Det har de förstått i USA. Staten gödslar med pengar till gröna investeringar, något regeringen bör ta till sig. Prata med Anthony Blinken. Sverige ligger tydligen i framkant när det gäller teknik i vindbranschen. Kunskapen bör också utnyttjas inhemskt.
Från regeringshåll låter det som om ny kärnkraft är nära förestående. Att bygga kärnkraft är ett jättelikt projekt. Olkiluoto 3 i Finland, kostade 110 miljarder att bygga. Bland världens 10 dyraste byggnader finns det tre kärnkraftverk, bland annat Olkiluoto 3 kvalar in. Några oljeschejkers guldklädda moskéer är dyrare. Det som saknas i debatten är en nog så viktig beståndsdel ”vem ska betala”. En investering i kärnkraft sträcker sig minst 80 år fram i tiden. Den galopperande utvecklingen inom bland annat energilagring är ett påtagligt hot. Förmodligen görs stora framsteg inom batterilagring de närmsta 30 åren. Mattan kan ryckas undan för kärnklyvarna. Framsynta banker kommer att betrakta lån till kärnkraft som högriskprojekt. I Olkiluoto 3 har man löst det så att stora företag åtagit sig att köpa elen till självkostnadspris med stora skatteförmåner. I Kanada har staten satsat 7 miljarder på att bygga den första SMR-reaktorn. Regeringens mantra om att likställa alla energislag ekar tomt.
I norr accepteras inga långbänkar. Vi vill ha ström, det brådskar.