Så drabbar nya lagstiftningen kvinnojourer

Den 1 april trädde den nya lagstiftningen om tillståndsplikt för skyddade boenden i kraft. Kvinnojoursrörelsen har under hela lagstiftningsprocessen protesterat och varnat för att den ideella kvinnojoursrörelsen kommer att drabbas hårt. Nu ser vi det hända här hos oss i Norrbotten, skriver Elisabeth Qvarnström, ordförande i kvinnojouren Lillasyster.

Insändare2024-04-15 03:57
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Fredrik Lundh Sammeli (S) uttalade sig i Sveriges radio och menade där att de norrbottniska kvinnojourernas beslut att stänga ned är förhastade. Det tyder på att han inte har lyssnat på oss, eller ännu värre, att han inte sätter ett värde i den kunskap jourerna besitter. Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer (ROKS) såväl som våra lokala jourer har lyft samma farhågor under en mycket lång tid och det är vi som vet hur vår verksamhet och våra förutsättningar ser ut. 

Det är viktigt att oseriösa aktörer regleras, men genom att slänga ut byråkratins nät över samtliga så pressas ideella kvinnojourer in i samma form som företag och myndigheter. Man förbiser den kunskap och erfarenhet jourerna har av att på ideell basis ha skyddat, stärkt och hjälpt utsatta kvinnor under fyrtio års tid. I stället bakbinds vår verksamhet och vi riskerar att trösklarna blir högre för kvinnor som behöver skydd. I Norrbotten lägger nu jour efter jour ner sina boenden. Kommuner kommer att behöva köpa platser, kanske utanför länet. I värsta fall öppnas ett tillfälle för vinstdrivande aktörer att etablera sig i Norrbotten. Då får lagstiftningen motsatt effekt och gör att kvinnors utsatthet blir ytterligare en vara på en marknad. 

Det är också viktigt att förstå att alla utsatta inte behöver sitta bakom lås och bom. Många av de vi möter behöver en tillflyktsort så att de kan komma ifrån hemmet, för att undvika att våldet eskalerar till den grad att ett utökat skydd behövs. Kvinnojourerna jobbar förebyggande och ger kvinnan en fristad där hon i trygghet kan börja återta kontrollen över sitt liv. Det är en process som tar tid och är komplex. Kvinnojourerna har kunskap om den processen och finns där för att stötta kvinnan i att ta egna beslut. Sätter vi istället alla utsatta, även de utan den sortens hotbild som kräver det, i låst boende och begränsar hennes rörlighet gör vi samma sak som förövaren. 

Vi är inne en akut kris när det gäller mäns våld mot kvinnor, och våldet snarare ökar än minskar.  När kvinnor fortsätter mördas så producerar staten fler blanketter. Låt oss kvinnojourer få fortsätta bidra med vår kunskap som ett fristående alternativ och komplement till de kvinnor som behöver oss.