I en artikel i NSD den 20 april om Rågholmssaken är det en kluven ordförande i byggnadsnämnden, Rose-Marie Henriksson (S), som på den ena sidan tänker på naturen och den andra sidan vill bygga ut. Hon har tydligen svalt en politisk kamel. Det samma har också ledaren i Vänsterpartiet i Kalix, Katarina Burman, i en artikel i NSD den 28 april om samma sak. Hur många och stora kameler man vill svälja får vara upp till den enskilda. Det som är intressant är att en exploatering av Rågholmen, enligt Henriksson, är Kalix S politiska linje.
Om man bortser från de stora juridiska och demokratiska bristerna med Rågholmssaken, så är en slik ideologi och politisk linje högst överraskande. Området utgör 85 procent av tillgängliga friluftsområden öst om Kalix tätort (Kalix-Vånafjärden). I tillägg till höga naturvärden har Rågholmen en strandpromenad och badstrand. Också detta är unikt öst om Kalix.
Den närmast okuvliga viljan att bygga ut Rågholmen representerar önskan om att bygga ut hela kusten. Detta har aldrig varit en socialdemokratisk politik.
Bostadsområden runt Rågholmen är starkt präglade av industri och ligger i de lägsta mäklarklasserna och priserna är därefter. Skadeomfånget är stort för dom befintliga bostäderna när man nu vill exploatera bl.a. badstranden. Minskad ekonomi och attraktivitet som resultat. Kalix S vill alltså ta från dom som har minst (bostadsmässigt) och ge till en handfull privata.
Tidigare har Kalix S varit med om att centralisera bort offentligt utbud öst om älven. Det finns nu sophämtning, skottning och post. Alt annat är borta och nu går man efter friluftsområden med höga naturvärden, strandpromenader och badstränder.
En slik osocial politik är ännu en ideologisk avvikelse från Kalix S. Varför?
S i Kalix har tappat kompassen
Gaute Larsen, Rågholmens vänner, är Socialdemokraternas planer för Rågholmen.
Foto: Lotta Nilsson
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.