Svar till debattartikel En region i framkant
Ett genomgående mantra, som är en ren och skär lögn och försköning av den rådande verkligheten är följande politiska uttalande "genom att stärka primärvården och öka samarbetet mellan primärvård, specialistsjukvård och kommunal hälso- och sjukvård ska alla norrbottningar få tillgång till högkvalitativ vård nära sitt hem”. Vi känner alla väl till att regionen inte är så värst intresserad att samarbeta med kommunen och ta emot multisjuka gamla människor från kommunens olika boenden som upptar slutenvårdsplatser på sjukhusen, de ska vårdas på plats på sina sjukhem oavsett diagnos, är det sagt.
I dag ser vi hur vården i Norrbotten går från en tidigare väl fungerande decentraliserad vård till en mer toppstyrd centralisering, långt ifrån de mindre kommunerna. Underdimensionerade och icke funktionella hälsocentraler som ska ta hand om det mesta och vara "första dörrens sjukvård”. Luleå tekniska universitet, LTU, har granskat varför så många sjuksköterskor slutat inom regionen och har kommit fram till att problemet i huvudsak inte handlar om lönen, utan istället en osund arbetsmiljö med alltför stor arbetsbelastning till stor del beroende på underbemanning och utebliven egenpåverkan av sitt arbete. Övertid anses nu som en allmänt vedertagen åtgärd att fylla igen alla hål och personalen går i fällan varje år och köps upp med nypressade sedlar, allt från sålda semesterveckor á 25.000 kronor per vecka, till höga sommaravtal och kvalificerad övertid.
Regionen vill genom sin strategiska plan lösa problemet med "samverkan, prioriteringar och ett förändrat arbetssätt”, så att fler kan orka, vilja och kunna arbeta ett helt arbetsliv och om möjligt förlänga arbetslivet. Hur gick det med den nya och moderna modellen ”tillitsbaserad styrning” som skulle utveckla vårdens möjligheter att förbättra omhändertagandet av patienten? Enligt den strategiska planen är kompetensutveckling en oerhört viktig insats man skriver: ”verksamheterna ska ha kapacitet för att arbeta med kontinuerlig kompetensutveckling, en utbildningsmiljö i framkant för att skapa förutsättningar att rekrytera framtida medarbetare”. Hur ska man som personal ha möjlighet till denna kompetensutveckling då avtalsenliga raster görs om till korta måltidsuppehåll och toabesöken får vänta? Fina ord på papper från helt oförstående politiker utan verklighetsförankring hjälper inte den alltmer stressade personalen som månar om den sjuke patienten som ofta ligger i korridoren och väntar på en vårdplats som inte finns!
Vet inte varifrån våra norrbottniska regionpolitiker kopierat denna oerhört välformulerade skrivning utan verklighetsförankring? Verkligheten finns där ute på golvet och ter sig långt ifrån politikernas mål och intentioner därav måste jag säga att rubriken ”En region i framkant” inte på något sätt visat på några som helst tecken på någon nämnvärd förbättring av de framtida villkoren för den enskilde norrbottningen som står i behov av livsavgörande vårdinsatser. Då denna karusell verkar fortgå år från år och den uppskjutna vården kostar alltmer, regionen tvingas utöka köp av vård från andra regioner, kompetensproblematiken förvärras med tvingande kostnader för hyrpersonal och statens riktade statsbidrag reduceras så ser jag med tillförsikt fram mot ett förstatligande av sjukvården!