För att jag som arbetstagare idag i Sverige ska få utföra de allra flesta arbeten krävs att jag har genomgått en adekvat utbildning kopplat till de arbetsuppgifter jag ska utföra, detta gäller även för ett arbete med djur. Detta krav frångås oftast då det gäller arbete med gamla människor inom äldreomsorg.
Just där i ligger grundproblemet som speciellt nu under coronapandemin gett oss tusentals döda gamla människor inom äldreomsorgen i dagens moderna Sverige. Vem om inte vår regering bär huvudansvaret för denna mycket långtgående trend som år efter år godtyckligt accepterats – outbildad personal från gatan, speciellt sommartid då behovet är som störst.
Jag har för väldigt många år sedan via vårt fackförbund Kommunal påtalat behov och krav på en lägsta utbildning (undersköterska) gällande för äldreomsorgens personal men fick svaret av dåvarande SKL ( Sveriges kommuner och landsting) ”det går icke att genomföra, då skulle det bli ännu svårare att rekrytera”. Allt detta i regeringens goda minne. I och med detta utbildningskrav skulle även kravet på godkända kunskaper i svenska språket säkerställas.
Larmrapporter från IVO gällande bristande språkkunskaper i svenska har avlöst varandra, trots detta vill inte utbildningsminister Anna Ekström(S) NSD 11/7 2020 i nuläget utvärdera vilken roll språkförbistringar spelat under coronapandemin. IVO föredrar att säga detsamma, vilket i sig säger allt om det självklara svaret som eventuellt lär komma fram efter den nu utökade granskningen, om inte svaret tonas ned och förskönas? Alla förstår och vet svaret, men kommer svaret att leda fram till något som innebär någon form av förbättring för dessa svaga och utsatta grupper nästa gång en allvarlig pandemi slår till? Troligen inte med anledning av den status som vi övriga medmänniskor ger våra gamla i dagens Sverige. I dag har Socialstyrelsen en” rekommendation om att äldreomsorgens medarbetare ska ha förmåga att förstå ,tala läsa och skriva svenska.
Nu under den pågående pandemin där man nu ser höga dödstal inom äldreomsorgen talar många inom regeringen om brister som kräver stora satsningar inom äldreomsorgen, brister som självklart funnits där långt tidigare men nu än tydligare kommit upp till ytan tvingar de ansvariga att agera, frågan bli bara hur och när? Allt detta ”munväder” lär tydliggöras i kommande val 2022.
Varför måste medarbetare inom sjukhusvården där hälso och sjukvårdslagen gäller ”ha förmåga att förstå ,tala, läsa, och skriva svenska men inom kommunen där socialtjänstlagen gäller endast rekommenderas inneha detsamma? Är det kanske så att det visserligen är skillnad på gällande lagar men är det inte i huvudsak så att skillnaden ligger i vilka människor som i huvudsak vårdas inom kommunen, dvs gamla ofta dementa, multisjuka med stort vårdbehov, där är det inte så noga, här räcker det med att man visar instruktionsfilmer i brist på språkkunskaper bland personalen hur man som personal ska agera i coronatider för att förhindra smittspridning eller utser särskilda språkombud. Jag bara undrar, skulle detta vara acceptabelt på våra sjukhus där oftast yngre människor vårdas?