Nästa vecka ska Sveriges riksdag slutgiltigt fastställa ett avtal med Nato om värdlandsstöd, vilket i så fall blir en fjäder i hatten för alla som drivit kampanjen för svensk anslutning till Nato.
Ty kampanjen har framgångsrikt drivits som psykologisk krigföring på två ben. Det ena: tystnaden.
Den förra regeringen kuppade igenom avtalet i all tysthet fjorton dagar före valet, den nuvarande låg sedan lågt tills avtalet troddes glömt. Försökte ändå någon skapa debatt om det, svarade man som försvarsministern, att det bara är en massa myter eller så har man inte sagt något alls. Jag har själv på två offentliga möten i Lund och Göteborg erfarit, att samtliga inbjudna Natoanhängare tackat nej till att delta, såväl lokala som rikskändisar.
Ett argument man kan använda för avtalet är, att det egentligen bara är till för att förenkla grupperingen av Natoförband i Sverige, om regeringen skulle vilja ha dem här. Att det däremot skulle vara något steg i en smyganslutning till Nato kallas alltså "myt". Men att Natoanhängarna ändå själva ser det som ett sådant steg bekräftas genom deras ovilja att diskutera avtalet.
Den psykologiska krigföringens andra ben: rysskräcken.
Våra massmedier har mer eller mindre regelbundet haft krigsrubriker om ett hotfullt Ryssland. Minns bara det rysktillverkade plan fluget av ett klimatforskarlag från EU och som påstods ha avvisats från svenskt luftrum.
En annan krigsrubrik spreds sedan Dagens Nyheter frågat den ryske utrikesministern, vad Ryssland skulle kontra med, ifall Sverige gick med i Nato: han skulle ha hotat Sverige.
Det var alltså inget uttalande från ryska UD, utrikesministern svarade bara på en direkt fråga (här en av två översättningar, lika i sak):
"…då den svenska militära infrastrukturen i det läget kommer att vara underställd Natos högsta kommando kommer vi naturligtvis att vid våra nordliga gränser vidta nödvändiga militärtekniska åtgärder."
Vari ligger hotet? Precis likadant skulle en svensk utrikesminister ha svarat, ifall någon förr hade frågat vad Sverige skulle kontra med, ifall Finland gick med i Warszawapakten: att vi då skulle "vidta nödvändiga militärtekniska åtgärder". Alltså bli nödda att göra nya taktiska bedömningar.
Således kröns den 26 maj ett par års framgångsrik psykologisk krigföring genom tystnad kombinerad med rysskräck om riksdagen då klubbar igenom Avtalet med Nato om värdlandsstöd.