Besöksförbudet på äldre- och särskilda boenden var nödvändigt när det utfärdades 20 mars på grund av den farliga Coronasmittan. Vi skulle skydda våra riskgrupper. Efter snart ett halvårs besöksförbud mår många anhöriga dåligt av att inte få träffa sina nära och kära på ett naturligt sätt. De äldre och demenssjuka på boendena mår naturligtvis inte heller bra av att inte få träffa sina anhöriga. Speciellt de demenssjuka med nedsatt förmåga att förstå varför de närmaste anhöriga plötsligt ¨försvinner¨. Flertalet anhöriga tillhör själv riskgrupper, +70, och sitter i karantän och isolering. Idag kan anhöriga träffa sina närstående utomhus men snart blir mötena utomhus inte möjliga på grund av kylan.
Cirka 160 000 människor i Sverige har en demenssjukdom och av dem är ungefär 10 000 under 65 år. Tillsammans med anhöriga och närstående berörs cirka 1,3 miljoner anhöriga. Cirka 25 000 personer får diagnos varje år. Enligt Socialstyrelsens beräkningar kan så många som 270 000 personer ha insjuknat i demenssjukdomar år 2030. Motsvarande siffror vad avser demenssjuka i Norrbotten respektive Luleå skulle vara 4000 respektive 1300 och över 32 000 anhöriga i länet och över 10 000 anhöriga i Luleå.
Cirka 1,3 miljoner anhöriga vårdar eller stödjer en närstående i Sverige. Enligt beräkning från Nationellt kompetenscentrum för anhöriga (NKA) är de anhörigas insatser varje år en besparing för samhället med hisnande 181 miljarder!
Vi kräver att regering och Folkhälsomyndigheten snarast möjligt lättar på besöksförbudet.
Jag citerar vår äldsta riksdagsledamot, Barbro Westerholm:
¨För årsrika människor på boendena är det livskvaliteten som är viktig, inte livslängden¨