“Det är helg, vi behöver inte duscha”, säger en kollega till Ola, som hade tvättat en boende på Mysinge äldreboende som hade avföring över hela ländryggen.
Läs: ”Rätta dig i ledet, Ola. Du får oss andra att se slappa ut.”
Kommunen skyller på resursbrist och kompetensbrist.
Är det verkligen mer pengar som är lösningen?
Under de senaste fem åren har Kiruna i snitt haft den tredje högsta äldreomsorgskostnaden av Sveriges alla 290 kommuner (enligt Koladas referenskostnad). Kostnaden har sjunkit de senaste åren, men 2023 var den fortfarande 23% högre än vad som skulle kunna förväntas av en stad i sin storlek.
Hur mycket pengar är tillräckligt mycket?
Ola Lundberg flyttade till Kiruna från söder. Hans vittnesmål efter en sommar beskriver inte resursbrist. Han beskriver hur personal skyndar med obligatoriska sysslor, men undviker nödvändiga; hur ansträngningar, istället för uppskattning, bemöts med tillrättavisningar.
Kiruna har enorma problem med att rekrytera ny välfärdspersonal. Ola Lundberg beskriver en kultur där ny personal ombeds sänka ambitionerna och lämpa över arbetsbördan på nästa skift.
Hur påverkar ”Vi duschar inte på helger” den personal Kiruna kommun lyckats attrahera?
Ola har lång arbetslivserfarenhet. Han svarade med visselblåsning och uppsägning.
Hur svarar alla de andra? Stannar de kvar? I så fall: Hur låter det när de själva skolar upp nästa generation välfärdsarbetare?
Visst behöver vi fler inom äldreomsorgen. Men vad händer om de hamnar på det aktuella boendet?
Problemen inom äldrevården en kulturfråga
Ola Lundberg berättade offentligt om sina upplevelser av vanvård på ett äldreboende i Kiruna. Insändarskribenten menar att kommunen skyller på resursbrist och kompetensbrist men att det handlar om en kultur.
Foto: Maria Dahlgren
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.