Personalbrist skapar kaos på akuten

Jag har under den senaste helgen fått uppleva den vårdkris som råder i Sverige och så även i Norrbotten.
Tack och lov inte som patient utan som anhörig.

"Det var kaotiskt på akuten denna dag. Patienter låg i korridorerna, ambulanser kom på löpande band, telefonen ringde, det larmades och personalen sprang mest hela tiden", berättar skribenten.

"Det var kaotiskt på akuten denna dag. Patienter låg i korridorerna, ambulanser kom på löpande band, telefonen ringde, det larmades och personalen sprang mest hela tiden", berättar skribenten.

Foto: Lars-Göran Norlin

Insändare2024-07-22 16:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag följde med en nära anhörig som plötsligt blev sjuk, fick åka ambulans och hamnade på akuten i Sunderbyn.
När jag kom till sjukhuset hade min anhörige varit på röntgen och det bekräftades att det var en stor stroke. Den var för stor för att opereras. Så det var bara att vänta och se.
Vi fick information att det var platsbrist i princip hela Norrbotten.

Min anhörige hade högsta prioritet att få en ledig sängplats och då allra helst på strokeavdelningen vid Sunderby sjukhus. Annars fanns möjligheten att det blev antingen Kalix eller Piteå. Vi hoppades på Sunderbyn så klart.
Det var kaotiskt på akuten denna dag. Patienter låg i korridorerna, ambulanser kom på löpande band, telefonen ringde, det larmades och personalen sprang mest hela tiden. Extra personal inkallades på eftermiddagen och patienterna blev bara fler.
Där låg min anhörige med bekräftad stroke mitt i detta kaos.

Man vet att patienter med stroke behöver lugn och ro och inte utsätts för onödig stress. Miljön runt omkring ska vara så tyst som möjligt. Situationen på akuten innehöll det mesta utom lugn och ro, det som patienten behövde som mest. Jag lovade min anhörige att jag skulle stanna tills det fanns en ledig plats på någon avdelning och jag satt där i många timmar.
Det fanns en ledig sängplats på barnavdelningen, men där tyckte läkaren att patient med stroke inte skulle behöva ligga.
Efter 48 timmar fanns en plats på strokeavdelningen!

Personalen gjorde allt de kunde för att hjälpa alla patienter och några oroliga och skärrade anhöriga. Långt ifrån alla hade med sig någon.
Många kom ensamma med ambulans och lämnades i detta kaos.
De som kom var också äldre, många över 85. Det var tur att jag var med som anhörig, annars vet jag inte hur det hade slutat.
Jag fick höra att det var platsbrist, men sanningen är att det saknas personal. Det är personalbrist och inget annat. Det är semestertider och personalen behöver sin välförtjänta ledighet, som på alla andra jobb.

Ge personalen högre löner och bättre arbetsvillkor, då kommer nog personalen att hitta tillbaka till vården och omsorgen.
Att behandla våra gamla och sjuka på detta vis är inte mänskligt. Sverige kan bättre.