"Det bidde en tummetott".
Pensionstjuvarna S, M, C, L och Kd, förväntar sej troligen att dagens pensionärer skall stå med mössan i hand och tacka för det symboliska pensionstillägget på maximalt 600 kronor brutto som pensionsgruppen i sin nåd beslutat om.
Undertecknad som under de första yrkesverksamma 20 åren arbetade inom varvs- verkstads- och bilindustrin och med detta samlat på mej ATP- poäng som skulle resultera i en hyfsad pension, tillhör definitivt inte den förväntade hyllningskören.
När jag efter 20 år återvände till min hemkommun, sadlade jag om och arbetade de sista yrkesverksamma 22 åren inom kommunens äldreomsorg (hemtjänsten). Ett arbete där jag för första gången kände mej behövd och uppskattad för det arbete jag utförde.
Uppskattningen kom från de brukare jag arbetade hos, men inte från min arbetsgivare, åtminstone syntes inte någon uppskattning i mina lönespecifikationer.
Nåväl, jag simmade lugnt i den fasta förvissningen om att mina hopsamlade ATP-poäng skulle garantera en ekonomisk trygghet den dagen mitt arbetsliv var till ända. Men icke!
Under en sen nattmangling enades pensionstjuvarna (se ovan) om att de framtida pensionerna skulle baseras på hela livsinkomsten. Denna underbara natt innebar att min förväntade bruttopension sänktes med ett par tusenlappar varje månad under min återstående livstid.
"Skämmes!"