Så hamnade vi där igen, tillbaka i ruta ett, i Pajalapolitiken. Tillbaka i ett träsk av 50-60 år gamla surdegar från kommunsammanslagningar, missunnsamhet och inskränkt byatänkande där alla ska ha allting i form av skolor och badhus även om det vare sig finns pengar eller underlag för det, tillbaka i personliga vendettor där lokala politiker beskylls för allt från världsomfattande urbanisering till gud vet vad.
Detta sandlådegräl fortsätter just när Pajala behöver politiker som kan samarbeta över partigränserna. Just när kommunen tack vare gruvan i Kaunisvaara har en guldklimp till motor och därför måste lägga all sin kraft på att bädda för den fortsatta utvecklingen. Och det är inte bara politikerna som måste ta ansvaret. Samma gäller alla oss medborgare; att vi ser det viktiga och kryper upp igen ur skyttegravarna och begraver Jante i dem istället.
Jag vill se unga krafter ta vid som tänker framtid för sig och sina barn.
De listor på politiker i höstens val som det nu diskuteras om bådar inte gott. Medelåldern på en av dessa är 72 år. I politiken ska det förstås finnas både unga och gamla, men jag hoppas några av de äldre kliver av och uppmuntrar yngre krafter att vid. Yngre som inte bara ser sig som representanter för sin lilla by eller klan, utan tänker på hela bygden och dess utveckling. Vi har en verklig chans just nu och vi behöver mycket nytänkande.
När det om ett halvår är val kommer jag att lägga min röst på ett parti med unga samarbetsvilliga krafter som jobbar innovativt för ett starkt kommuncentrum, men också utveckling i de livskraftigaste byarna. Det finns absolut ingen motsättning i detta. Och jag är övertygad om att jag inte är ensam om att tänka så. När jag för ett drygt år sedan skrev en insändare om hur kommunen kunde utvecklas till en attraktiv plats att leva i fick jag oerhört många uppmuntrande heja-rop av människor som för länge sedan tröttnat på personstrider och gammalt groll. Finns det partiet?