Insändare: På gruvstrejkens tid fanns solidaritet mellan arbetare

Med anledning av de lönekrav på 20 procent som gruvarbetarna i Kiruna ställer inför kommande förhandlingar får mej att tänka tillbaka på gruvstrejken 1969. Jag arbetade vid denna tidpunkt som svetsare vid ett verkstadsföretag i Västra Frölunda, Göteborg. Vi var cirka 40 anställda, hälften arbetade i verkstadslokalerna med att tillverka grova balkkonstruktioner, och den andra hälften var resemontörer som åkte runt och monterade upp produkterna.
Vid företaget hade man en mångårig tradition som innebar att företagets ägare inför julen bokade ett närbeläget matställe och bjöd sina anställda på en ordentlig jullunch. 
Som tack för detta anordnade de anställda en insamling för inköp av julklapp till ägaren. Detta året fick undertecknad förtroendet att hålla i denna insamling. När det var dags för inköp av julklapp, dristade jag mig att föreslå att vi istället skulle skänka pengarna till gruvarbetarnas strejkkassa i Kiruna. Förslaget vann gehör och även denna transaktion med uppvisande av kvitto på gåvobeloppet. Vid lunchen uppstod en lite ansträngd situation när Verkstadsklubbens ordförande tackade för maten utan att överlämna någon julklapp.
När jag den sista arbetsdagen inför helgen gick in till ägaren för att önska God Jul och Gott Nytt År blev reaktionen att han talade om att vi skulle ses under mellandagarna. När jag hänvisade till min beviljade ledighetsansökan från november, blev svaret att orderingången var sådan att all personal måste arbeta under mellandagarna och om jag inte dök upp kunde jag betrakta mej som uppsagd, utan att behöva arbeta under uppsägningstiden. Jag firade jul, nyår och trettonhelg hemma i Norrbotten. Efter detta tog jag ett arbete som försäljare/chaufför på ett bryggeri där jag blev kvar i 2 år, för att avsluta min karriär inom arbetslivet i Göteborg med en anställning vid Volvo Torslandaverken. 
Vore en fin gest om gruvisarna gav sitt stöd till de yrkesgrupper som arbetar under mycket sämre lönevillkor.