Insändare: Ortens träd lever farligt

Jag är uppvuxen i Jokkmokk. Jag har cyklat och gått på alla gator i samhället sommar som vinter. Jag har lekt kurragömma i trädgårdar. Jag älskar mitt samhälle. 

Det som nu sker är oroväckande. Många i Jokkmokk älskar motorsågen. Träd fälls som aldrig förr. Både på kommunens mark men även i privata gårdar. Träden som överlever oss alla. Som har stått här i ur och skur. De är våra minnens arkiv. Varit vänner, lekkamrat, skydd och skugga i våra liv. De bara kapas. 

Argumenten är de är gamla, de är ruttna, de barrar, de tappar kottar, de skymmer sikten, de är allmänt otrevliga. Ett år fällde Jokkmokks kommun ca 80 björkar utan att informera sina medborgare om saken. De var ruttna. Ja, de kanske de var men för den skull inte desto viktigare att berätta för oss medborgare vad som skulle ske. 

Varje Jokkmokksbo kan gå upp på Storknabben och studera Jokkmokks karaktär från toppen. Då kommer ni snart att upptäcka. Jokkmokk som låg inbäddad i träd ligger nu som på en öppen åker. 

Samernas utbildningscentrums gård var lummigt inbäddad i gamla tallar med karaktär. De har fällts för många år sedan och jag sörjer det varje gång jag går dit. De gamla tallarna på den västra sidan av Storgatan likaså. Radhusen nere vid Talvatissjön har klätt in sina fönster med gardiner och markiser efter att ha fällt bort sina träd. Det finns fler exempel men jag har nämnt några. 

Jag tycker att vi behöver vara rädda om våra träd. Vår karaktär på Jokkmokk. Det som nu sker är planlöst. Jag ställer frågan till alla berörda, är det inte hög tid att ta det här med trädfrågan inne i samhället på större allvar?