Under Fredrik Reinfeldts två regeringar plockade staten ut över 24 miljarder från LKAB. Det är pengar som borde ha fonderats för stadsomvandlingarna i Malmfälten och satts under gemensam kontroll. Det gjordes aldrig – och nu vill ingen ta ansvar för det prekära läget.
Under dessa år rådde stark optimism i Malmfälten. Med ett hack i kurvan 2009 pekade allt uppåt: arbetslösheten var löjligt låg, de tvingande omvandlingarna av Kiruna och Malmberget var samtidigt en chans att förnya, folk flyttade hit för annat än norrsken och snö. Vi hade alla förutsättningar att bygga en ”mönsterstad” intill fjällvärlden.
Men alla förstod att järnmalmspriserna inte kunde hålla sig så höga. Därför lyftes kravet på fondering av LKAB:s vinster från Knegarkampanjen Kiruna och föreningslivet.
Dessa rikedomar – som borrats, sprängts och lastats fram ur marken under våra fötter – skulle öronmärkas för en stadsomvandling med social upprustning. Alla skulle få säga sitt om hur medlen investerades. Det var vårt krav. Vi hade inte glömt avfolkningspolitiken på 80-talet.
Men så blev det inte. Miljarderna flöt iväg till statskassan och betalade olika borgerliga utsvävningar. Samtidigt hyvlades vårt sjukhus ner. Stadsomvandlingen körde fast och bostadsbristen blev problemet som överskuggade det mesta. Och vips så var högkonjunkturen över.
Med det i åtanke är det helt obegripligt att Jan Thelin berömmer den förra regeringen för dess ägaransvar (NSD 13 januari). Det var inte Reinfeldt som pressade upp priserna på pellets, däremot såg han till att ”göra det sämsta” av guldåren. Nu står vi med en försenad och osäker stadsomvandling. Nya sjukhuset är lagt i malpåse och åtgärdspaket riktas mot gruvkollektivet.
Det var misskötsel att mjölka bolaget på det sättet och alla som bidrog borde stå sitt kast. Såvitt jag vet har även IF Metalls ledamöter i bolagsstyrelsen – och Thelin är en av dem – godkänt dessa utdelningar.
Reinfeldt plockade flitigt och utan reservationer miljarder ur LKAB. (S)-regeringen verkar däremot gäspa käkarna ur led när den hör talas om vår landsände. Intresset sjönk väl i takt med lönsamheten. Men förändras det av att Thelin svär i media och Rantakyrö jagar ministrar på toaletter?
Alla klagar, men ingen säger vad som borde göras. Det är också ansvarslöst. Mitt förslag är ett stormöte för Malmfältens och Tornedalens gruvarbetare. Håll det i Svappavaara sporthall. Låt arbetslagen direkt välja representanter och bjud in Northlands tidigare anställda.
När några hundra gruvisar kommer samman och enas om kraven, då kommer näringsministern att lyssna.