I vårt land finns tusentals byar med bostadshus, som fortfarande är i rätt bra skick, tillhörande de barnfamiljer, som bodde där för cirka 30-60 år sedan. Under 50-80-talet flyttade vi som blivit vuxna till andra orter i landet som behövde arbetskraft och få återvände i brist på jobb eller att vi bildade familj.
Många i min generation är nu ägare till dessa bostäder, som används kanske under bara några veckor sommartid. Efter mindre renoveringar kan många åter fungera som åretruntbostäder. I dag sitter tusentals familjer kvar på asylboenden i väntan på att bli anvisade en lägenhet, som inte finns!
Föreslår därför att ansvarig myndighet skyndsamt undersöker och planerar om det finns intresse och ekonomi att hyra ut nämnda bostäder i några år som flyktingbostäder!
För att också få utflyttade glesbygdsbor att nu återvända och därmed frigöra lägenheter och för att få nysvenskarna att anta den utmaning som det innebär att bo i glesbygd, görs en massiv bredbandssatsning ute i byarna. Dessutom skapas en variant av RUT-bidrag för att till exempel förse bostäderna med elektrisk uppvärmning eftersom skorstenar, värmepannor eller tänkta hyresgäster kanske inte längre klarar av vedeldning. Då kraven i dag är mycket större på vatten och andra sanitära bekvämligheter, än på den gamla goda tiden, kan rätt stora investeringar i VVS också behövas!
Under uthyrningstiden tillhandahåller staten gratis stålcontainers för att lagra privata ägodelar tillhörande fastigheterna och eventuella skador på egendom, som uppstår garanteras likaledes.
Uppskattar att i min hemby – med kanske 40 bofasta innevånare – kan man få fram cirka 25 bostäder. Förr i tiden fungerade skolskjuts till tätorterna ganska väl. Dessutom finns i många byar nedlagda skolor, bygdegårdar, bönhus och Folkets Hus, som kan renoveras och användas som utbildningslokaler!
Det svider naturligtvis att tänka sig hyra ut sitt gamla hem, men nog skulle det bli ett lyft för glesbygden och ge många nya arbetstillfällen!