LKAB:s, SSAB:s och Northvolts ledningar påstår unisont att land- och havsbaserad vindkraft är den enda energikällan som inom den närmsta 10-årsperioden är lösningen på kommande behov av energi till deras stora projekt. Varje regering skulle lyssna vördsamt på hur de för länet, landet och världen livsviktiga satsningarna ska ros i hamn. Tidögruppen verkar tondöva, i deras agenda är kärnkraften den saliggörande resursen. Visserligen har energiminister Busch svävat lite på målet på senare tid men det tycks endast vara en läpparnas bekännelse. Tidölagets praktiska politik är att öka kostnaderna för de bolag som vill bygga vindsnurror. De ska betala till kärnkraften, stå för bidrag till skeptiska kommuner. Havsparker ska betala anslutningsavgifter till stamnätet. Den gamla regeringen ville förenkla den kommunala vetorätten. Förslaget röstades ner av Tidöteamet i riksdagen. Konspiratoriskt lagda medborgare kan få för sig att det är kärnklyvarlobbyn som inspirerar.
I stort sett i hela övriga Europa finns storskaliga satsningar på vindkraft. Danmark får snart 50 procent av sin energi från vindsnurror. Sverige, detta älvrika och kustrika glesbefolkade land, väljer enfaldens väg.
Regeringen talar varmt för SMR-reaktorer. Fakta är att det finns två fungerande för civilt bruk och de finns på pontoner i Sibirien. Rysk teknik är inte välkommen i dessa tider. Det finns en del som byggs i väst där prognoserna är väldigt flytande. En storskalig satsning på SMR är snarare 15 år bort än 10. Då är den norra industri- och klimatsatsningen passé med allt vad det innebär. Som lök på laxen har glesbygdspartiet Sverigedemokraterna börjat ifrågasätta Hybrit. Åkesson tycker vindkraften är pest. SD:s syn på invandringsfrågan har de borgerliga svalt med hull och hår. Den nya profilfrågan för SD är klimatet. Deras syn där är väldigt apart. Regeringens balansgång blir svår. Svälj eller avgå kan bli valet.
Kristersson försöker inbjuda Socialdemokraterna till breda lösningar inom energi och klimat. Det är ingen förutsättningslös förhandling han bjuder till, det handlar om att ta rygg på Tidöavtalets skrivningar. Inbjudan är förresten ganska avmätt.
För övrigt noterar jag att vid förra sekelskiftet hade Öland 2 000 vindmöllor. Det var tider det.