Under några månader bakåt i tid och framförallt de senaste veckorna har vi norrbottningar fått ta till oss besked om kommande satsningar på modern industriell utveckling. Många av oss har häpnat, nypt oss i armen och undrat om vi drömt.
Men det är ingen dröm, det är tydliga besked från existerande och nya industrialister om att tiden är inne och nödvändig för omställning till en koldioxidfri produktion av i detta fall stål. En produktion som kommer att kräva enorma tillskott av grön el.
Hur kan det åstadkommas? Med vindkraft och solenergi? Med kärnkraften som icke förnybar och på väg att avvecklas så finns i dagsläget inga andra alternativ.
Dock finns energikällan vattenkraft kvar att ytterligare utvinnas. Våra bevarade älvar fria från utbyggnad finns här. Genom ett riksdagsbeslut är dessa älvar klassade som nationalälvar och därmed skyddade från utbyggnad. Ett beslut som togs i den tidens totala avsaknad om insikten av koldioxidens utsläpp som hotet mot vår planet.
Med nu rådande insikt om koldioxidhotet och behovet av att säkra samhällets ekonomiska tillväxt och välfärd med förnybar elproduktion borde frågan ställas:
Är våra nationalälvar heliga för evigt?
Nya planer kräver tillskott av el – satsa på vattnet!
"Bygg ut vattenkraften", föreslår Inge Andersson när nu de nya industrisatsningarna sätts i gång och mer el kommer behövas. Bild från Suorvadammen i Lule älv.
Foto: Carl-Johan Utsi
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.