Jag tyckte att kristendomen var gammalmodig, samtidigt bar jag på ett stort tomrum och en längtan efter frid. För lite mer än tio år sedan frontalkrockade jag med Guds kärlek och allt eftersom efter det fylldes jag av frid, kärlek och en kraft att göra något gott både för mig och för någon annan människa.
Under den här tiden har jag fått möta så många fantastiska personer genom olika kristna och ekumeniska evenemang allt från gudstjänster med 25 000 samlade till att möta enskilda personer på gatan. Nu vill jag vara en aktiv medmänniska i en levande lokal kyrka som sprider kärlek på samma vis som Jesus gjorde och som uppmuntrar ett flöde av människor. En kyrka som värnar och står upp för alla människors unika, lika och okränkbara värde.
Kyrkan har en central roll i samhället inom flera områden inte minst vid både små och stora kriser, då främst med sin utbildade och erfarna personal men även lokalerna. En kyrka som har Jesus i centrum behöver präglas av tillit och medmänsklighet. Det är lätt och nära att få kontakt där, och där vi får gråta tillsammans och trösta varandra, vi får skratta och glädjas med varandra.
Genom kyrkan har vi flera viktiga traditioner och den har även ett stort och viktigt värde som arkitektur-, kultur- och konstarv. Därför ändrade jag mig och började rösta i kyrkovalet.
Det finns fantastiskt fint diakonalt och socialt arbete, men nöden i dag är stor inte minst psykosocialt, och behovet av villiga arbetare och medmänniskor är stort. Jag vill att människorna ska få bli sedda med ”Jesus ögon” det vill säga få mötas med respekt, värme och kärlek (agape). Därför behöver kyrkans arbete utgå från en kristen grund men i ödmjukhet samarbeta med andra organisationer i samhället, lokalt som internationellt.
Tja, varför inte gå och rösta någon gång mellan den sjätte och 19 september?