Svar till Kjell-Arne Johansson insändare "När krigshot gör oss glada" i NSD 27 oktober.
Kjell-Arne Johansson skriver i en insändare i NSD 27 oktober att "Claes Nordmark, kommunalråd i Boden, är glad över det försämrade säkerhetspolitiska läget i norra Europa och Sveriges förestående upprustning". Det kan betyda en av två saker; antingen har jag uttryckt mig oklart eller så vill Kjell-Arne Johansson medvetet missförstå mig. I vilket fall är det bra att jag får tillfälle att förklara min ståndpunkt igen.
I en optimal värld skulle vi inte behöva någon militär över huvud taget. Sådan är dock inte verkligheten. Det säkerhetspolitiska läget har försämrats under senare år och det finns konkreta hot mot Norrbotten och Sverige. Det är ett faktum att Ryssland satsar över 500 miljarder kr per år på sin militär och att de kontinuerligt genomför aggressiva tester av den svenska stående beredskapen. Det är viktigt att vi tar såväl den ryska militära upprustningen som alla andra hotbilder mot Sverige på allvar.
I dag kan vi med facit i hand konstatera att vår optimism i slutet av 90-talet och början av 2000-talet var alldeles för stor. Vi rustade ned mer än vad vi borde ha gjort. Jag välkomnar därför att svenska staten i försvarspropositionen så tydligt markerar Norrbottens strategiska betydelse och att det sker konkreta åtgärder för återhämtning av vår försvarsförmåga.
Kjell-Arne Johansson raljerar även i sin insändare om att jag borde skicka tackkort till Ryssland. Men om vi inte tar den ökade ryska aggressiviteten på allvar skulle det snarare vara ett likhetstecken med att vi skickade ett inbjudningskort.