”Varje människas liv slutar på samma sätt. Det är bara detaljerna kring hur hon levde och hur hon dog som skiljer hon åt från andra.” - Ernest Hemingway
Många av oss undviker att tänka på vår egen eller någon närståendes död. Det enda vi med säkerhet vet om livet är att det en dag ska ta slut. I Norrbotten finns det i dagsläget inte ett hospice. Personer som är nära livets slut är hänvisade till att dö på sjukhus, särskilda boenden, korttidsboende eller i hemmet. Om någon boende i Kiruna vill ha möjlighet att få specialiserad vård i livets slut på ett hospice innebär det en enkel resa på ungefär 60 mil till Västerbotten. Vi anser därför att Norrbotten är i stort behov av ett hospice.
För den som har mist en närstående är sorgen i sig själv tung att bearbeta. Känslorna kan bli väldigt komplexa om man dessutom behöver bearbeta frustration och ilska över att den sista tiden inte blev enligt ens närståendes önskemål. Att få tillbringa sista tiden tillsammans i harmoni och med rätt stöd, kan göra avskedet mindre smärtsamt och skrämmande. Målet med den palliativa vården är att bekräfta livet, betrakta döendet som en normal process, lindra smärta och andra plågsamma symtom. Det handlar även om att främja livskvaliteten. Enligt svensk lagstiftning har vi rätt till en jämlik och rättvis vård i hela Sverige. Flertalet av våra politiker har länge hävdat att hela Sverige ska leva, men vi vill gärna påminna dem om att alla också en dag ska dö. Har vi inte rätt att dö med jämlik och valfri vård även i livets slut?
I Norrbotten dör ca 2800 personer varje år. Av dessa personer är ca 2240 i behov av vård i livets slut. I dag har vi totalt ca 21 palliativa vårdplatser i hela Norrbotten och Kirunas sjukhus saknar dessa vårdplatser helt. Enligt palliativa registret hade endast 14 personer specialiserad palliativ hemsjukvård. Detta visar tydligt att de befintliga resurserna inte täcker behovet i den palliativa vården.
Det som skiljer hospice från särskilda boenden, korttidsboenden och hemsjukvården är att det finns sjuksköterskor på plats dygnet runt och därmed kan avancerad vård ges kontinuerligt. Med avancerad vård menas bl.a. tillförsel av läkemedel intravenöst, som antibiotika och blod. Ett hospice har också palliativt utbildad personal som arbetar i multiprofessionella team där det utöver vårdpersonal även ingår kurator, dietist och fysioterapeut samt den sjuke och dennes närstående. Hospice har till skillnad från sjukhus mer fokus på en rofylld avslappnad och hemlik miljö.
Man kan hävda att ett hospice innebär ökade omkostnader i en vård som redan drabbats av nedskärningar och har en ansträngd budget. Det finns personal på sjukhusen som kan tillgodose vårdbehovet hos en individ i livets slut. Likaväl kan detta behov tillgodoses på särskilda boenden, korttidsboenden och i hemmet. Högre utbildad personal betyder större personalomkostnader och dyrare vård.
Vi menar att ett hospice tillgodoser så mycket mer än bara ett omvårdnadsbehov. Det tillgodoser även ett existentiellt och ett andligt behov. Dessa behov kan bara tillgodoses genom ett strukturerat palliativt arbetssätt och medicinsk kunskap. Ett sådant arbetssätt tillhandahålls bäst av ett multiprofessionellt team, något den nationella handlingsplanen för palliativ vård poängterar. Så frågan kvarstår: Hur vill du att du och dina närstående ska vårdas i livets slut? Med valfrihet eller inte?