Det finns säkert många sidor av den nu pågående SAS-strejken. Och jag tycker det är tråkigt för alla resenärer som kanske sparat länge för en fin semester med sin familj. Det är klart att man blir ledsen och arg.
Men det som skrämmer många av oss (äldre) är den förändring som skett i vårt samhälle. Jag har ingen anknytning och jobbar inte åt SAS men tycker att vi måste säga ifrån.
Våra förfäder, och sedan vi, kämpade för en dräglig arbetsmiljö med schyssta avtal. Kampen innebar många gånger svåra lidanden. Men solidariteten med varandra, den fanns där som ett viktigt ledord.
Nåja, det är kanske så här vi vill ha det? "Billigast" får jobbet? Ingen anställningstrygghet? Ingen rätt till återanställning vid tidigare arbetsbrist? Företagen får välja fritt en mindre "obekväm" och billig person? Till och med myndigheterna upphandlar glesbygdstrafik och ställer inga krav på riktiga och schyssta avtal. Åtminstone kontrollerar man inte flygbolaget och anställda är "livrädda" att ifrågasätta sin arbetssituation. Att kollegor, "kontorsfolk" på SAS ifrågasätter sina flygande kollegor, är bara pinsamt.
Vad man än har för åsikt är det ett oacceptabelt beteende. Men då förstår vi väl alla vart vi är på väg på arbetsmarknaden? Nästa gång är det kanske ditt jobb som byts ut?