Efter att ha tagit del av debatten i tidningarna om Kalixmodellen fasthållning, har jag, och säkert en del andra som gick skolan på 30- och 40-talen, uppfattat debatten som skrattretande. Gällde troligtvis även in på 50-talet.
Fasthållning var den lindrigaste formen av bestraffning. Att komma hem från skolan och berätta för föräldrarna att ha fått stryk av läraren, var inte vanligt. Ville helst inte visa blåmärket på kinden.
På den tiden fanns det också "busar" på skolan, men knappast någon som störde ordningen i klassrummet, Där skulle det vara tyst. Inte heller någon lärare som måste sluta efter att ha blivit trakasserad, eller misshandlats av någon elev. Sådant verkar inte vara helt ovanligt i dagens skolor. Varför blir en elev fasthållen? Knappast för att denne uppträtt exemplariskt. Läraren uppgift är att lära ut. Inte att uppfostra. Detta skall vara avklarat innan eleven kommer till skolan. Jag undrar också över vad de är för ungdomar som växer upp i dag, som inte vågar gå till skolan av rädsla för att bli fasthållen. Jag önskar inte att det skall vara som under min tid på skolan, men någon ordning måste det ändå vara. Att ha synpunkter på fasthållning är en sak, men komma med förslag hur ordningen i skolan skall återställas, tycks saknas hos en och annan.