Om du bor i Stockholm kan du under din lunchrast shoppa läkarbesök, botox till läpparna, fettsugning för magen, rynkbekämpning på en kvart.
Får du hjärtstopp kan du bara gå in hos närmaste privatklinik, den är på gångavstånd, och tar hand om dig snabbt och effektivt.
Blir du sjuk under helgen så tar du tunnelbanan eller pendeltåget till närmaste sjukhus eller jourcentral.
Om du däremot bor i Norrbotten så måste du planera när du skall bli sjuk. Hälsocentralerna på landsbygden ligger inte nära din shoppingrunda. Jourmottagningen i Boden ska stängas under sommaren. Då är det akuten i Sunderby sjukhus som gäller eller jouröppet i Gammelstad.
Vad vet vi om sjukhus? Ja vi vet att under sommaren är det konstant personalbrist. Brist på läkare sjuksköterskor och undersköterskor. Man stänger avdelningar för att det inte finns personal. Sjuksköterskebrist och läkarbrist.
Varför ställer man inte frågan, varför? Kan det vara så att det brister i planeringen? Kan det vara så att man ska se över statusen för sköterskorna och undersköterskorna? Utan dom fungerar inte ett sjukhus.
Kan det vara så att det inte är rättvist att vi från landsbygden tvingas åka till stan för att få läkarvård? Varför?
Varför ska vi som inte bor i stan glo på en dataskärm i Servicepunkten och sy ihop oss själva med hjälp av ”Skärgårdsdoktorn” Samuel Fröhler kanske?
Det känns som vi från landet måste förlita oss på postorder, beställ en egen uppblåsbar doktor från Ellos. Han kan sy, han kan ta blodtrycket, han kan operera ditt magsår och bäst av allt kan du hämta ut honom i Coop i Harads med 30 dagas returrätt, och gratis frakt. Har du tur så får du 40 procent rabatt på den dyraste behandlingen. Vilken lycka…
Tänk om och gör rätt!