Insändare: Min upplevelse av Sunderby Folkhögskola

Min upplevelse av Sunderby folkhögskola.

Med anledning av artikeln om Sunderby Folkhögskola i NSD den 18 november. Jag arbetar där idag som lärare och känner inte igen mig i den bilden som målas upp. Grisarna som nämns kommer sig av att pandemin hindrade eleverna på konstutbildningen att vara ute och sälja som de brukar. Skolan köpte in dem för att stötta dem och de delades sedan ut till de i personalen som ville ha. Det gick även att byta om man inte gillade den gris man fått/tagit.

Det framgår inte när personen slutade jobba på folkhögskolan, så det känns konstigt att artikeln påstår sig veta hur det är nu. För nu är det bra, i alla fall för mig och jag kan bara tala om min egen upplevelse, och jag skulle glatt rekommendera personer att söka sig hit, både för att arbeta eller studera.

Att ett företag omorganiserar och gör förändringar är, enligt mig, ett sundhetstecken. Ett företag som inte förändras kommer att stagnera och mest troligt inte att överleva i längden. Pandemin har drivit på och tvingat fram en del förändringar, inte bara hos oss. Och som jag förstod det så sades städpersonal upp då konferensdelen och hotellet fick kraftigt minskade bokningar, och eftersom detta dragit ut på tiden så har uppsägningarna tyvärr trätt i kraft.

Personen har naturligtvis rätt till sina känslor och sina upplevelser och jag vill inte förringa det på något sätt. Det känns tråkigt att den före detta medarbetaren inte har fått hjälp av sitt fack med att hantera situationen då den var.

Att Kommunal säger sig ha sagt upp samarbetsavtalet känns olustigt, de borde i stället förhandlat fram ett nytt om de ska kunna påstå sig värna om medlemmarnas intressen.