Nedanstående är en sammanfattning av historiens beskrivning över hur samerna har behandlats i Sverige över tid. .
I NÅDENS ÅR 1520 beslutar Gustav Vasa att skatt skulle tas ut från befolkningen i norra delen av inlandet, längs dalgångar och älvar. Kungen hade ingen aning om hur landet såg ut då ingen svensk, förmodligen, hade varit i dessa trakter.
Till sin hjälp anlitade han birkarlar, storbönder och handelsmän som var de enda som varit inåt landet och gjort affärer med samerna. Efter dessa kom Lappfogdarna, i mitten av 1500-talet, som skulle driva in skatten.
Samernas marker kallades familjeland men när häradsrätten tog över ”ändrades” namnet till Lappskatteland. Dessa fick säljas, ärvas och överlåtas fram till 1886.
Fram till det Kungliga plakat angående Lappmarkens bebyggelse kom 1673 befolkades inlandet endast av samer. 1696 fick nybyggare rätt att uppta bosättningar inom Lule Lappmark. Detta skedde 277 år innan apartheid började i Sydafrika, kan man säga att Sverige var ett föregångsland?
Svenska politiker, folket och media skrek ut sin ilska. Tänk om vi kunde tvätta bort skiten framför vår egen dörr först innan vi kritiserar andra. Men Sverige ska ju vara ”världens samvete”, och så har det fortsatt samtidigt som kolonialmakten Sverige delat ut mark till invandrande finnar och svenskar därav vissa sålde det ”stulna godset”. En hälerihärva av gigantiska mått där de hemman som finns kvar blomstrar, ägarna säljer skog och blir än mer fullsuttna. Bolagen likaså med vattenkraft och gruvor.
De stora förlorarna är de renskötande samerna med endast nyttjanderätt till sina egna marker. Hur kan denna rättsröta från stat och länsstyrelse få fortgå?
I Kodicillen, traktatet mellan Sverige och Norge, står det tydligt skrivet att samerna äger sina marker och att detta ska gälla i evinnerlig tid. Hur kan det då komma sig att det inte gäller än i dag? Jo, Sverige har ena ordet i munnen och det andra i ändan.
I dag har Kina anammat Sveriges lösning på problemet med minoriteter. Omskolning sysslade Sverige med redan i mitten av 1900-talet efter statens stöld av mark. Samerna fick inte bygga egna hus förrän i mitten av 1900-talet utan bo i kåtor. De fick inte heller äta på tallrikar med kniv och gaffel eller sova i sängar. Man fick inte lappen ur lappen utan lappen skulle vara lapp.
Men nu när Kina närmar sig förstaplatsen i jakten på minoriteter, då rycker Thorwaldsson in som statens räddare och Sverige är tillbaka som ohotad etta som det mest rasistiska, ”demokratiska” landet i världen.
Fakta är hämtat ur Sveriges arkiv i Stockholm och Häradsrätternas utslag i Sverige och Finland. Källmaterial är böckerna Stulet Land, Mark och Rätt i Sameland och Så länge vi har marker av Lennart Lundmark, Rätten till Land och vatten i Lappmarken och Avvittringen i Västerbottens läns Lappmarker av Lennart Stenman, När staten stal marken av Svante Isaksson samt Boken om Apartheid och samernas rättsliga ställning från 1500 till 1700-talet av Kaisa Korpijakko Labba.