Tidig morgon, ett missat telefonsamtal 04:25, okänt nummer. Jag får en känsla att det måste vara min flygtaxichaufför och svarar.
– Hej och ursäkta att jag stör, men kanske jag kan hämta dig först, det blir en bättre körordning då, frågar en ödmjuk röst.
– Så klart du kan, ge mig fem minuter så är jag klar.
Jag kliver in och vi inleder ett samtal. Chauffören berättar att han normalt jobbar på ett demensboende, men när han har tid över kör han taxi extra. Han är lite deppad, har nyligt fått besked om att hans fru och barn inte får komma till honom i Sverige. Detta trots att han själv varit här i nio år, med permanent uppehållstillstånd stor delen av tiden, men någon återförening anser Migrationsverket och migrationsdomstolar inte skall ske.
Vad har då denne person gjort för något hemskt, som utesluter återförening med barn och fru, han har ju ändå levt här själv med uppehållstillstånd och någonstans blivit "godkänd"? Ja, han har gjort något så hemskt som att underlåta meddela Migrationsverket att han har blivit far under sin asylprocess, så nu är det kört för honom och hans familj.
Någon framtid i Sverige finns inte för denna samhällsbärare, denna individ som bidrar till att minska personalunderskottet inom vård och omsorg. Hans lycka att bli far, blir familjens olycka och nu försöker familjen att skapa en framtid i Kanada. Antagligen blir de väl mottagna där, eftersom hans fru är läkare.
Vad f-n håller vi på med?!
Jag var på ett "krismöte" för 12-15 år sedan, gällande det beräknade personalunderskottet i Norrbotten 10 år framåt i tiden inom vård och omsorg. Landshövding, Länsstyrelsen, Landstinget, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, politiker, tjänstemän och andra var inte överens om allt, men en sak var alla överens om, för att klara personalförsörjningen behövdes utomeuropeisk invandring!
Från Duaa och hennes mor till nu, hur många individer, hur många samhällsbärare skickar vi ut?
Människor som vill bidra och redan bidrar. Människor som fyller platser vi inte själva fyller, människor som ger vård och omsorg när vi inte själva kan, räcker till. Människor som inte vill annat än att göra rätt för sig, vill bidra till vårt samhälle.
Vad f-n håller vi på med?!